- Detta ämne har 12 svar, 8 deltagare, och uppdaterades senast för 12 år, 7 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
25 kg och mentalt stopp. 😮
Jag behöver fortfarande gå ner betydande kilon i vikt. Men när jag nått 25 kg för några veckor sedan tog det stopp. Problemet är att jag inte äter som jag borde, så det är inte så att jag inte förstår varför jag inte går ner i vikt. Det är precis som om min hjärna fått fnatt. :-[
Jag äter aldrig nötter, mörk choklad eller dricker mjölk. Senaste veckorna har jag ätit nötter och bälgat i mig mjölk. Och nyss, när jag tryckt i mig 100g mörk choklad insåg jag att något är väldigt fel. Jag äter aldrig något som är sött… Nu mår jag bara illa. Kanske inte så mycket av chokladen som för att jag tappat greppet. :-[
Jag tänker inte längre, utan stoppar bara i mig. Det är en massa småätande och drickande. Jag vet hur jag bör äta. Jag är ett levande lexikon när det kommer till de flesta frågor kring lchf. Men min hjärna verkar leva ett eget liv nu, och jag ger efter för vad som helst. Dessutom… Efter en liter mjölk, finns det inte plats för någon riktig mat längre… :-
Karaktär och självdisciplin i all ära, men just nu finns inget kvar.
För två år sedan hade jag så svår ångest att jag ville ta livet av mig. I alla år har jag hanterat min ångest med att äta, ofta sötsaker. Men då, när det var som värst fick jag hjälp och lärde mig hantera ångesten, innan det går för långt. Sedan dess har jag knappt haft någon ångest och absolut ingen som krävt sötsaker. Jag har tagit hand om den innan det gått så långt.
Mitt beteende de senaste veckorna har varit som om jag har ångest igen. Problemet är att jag inte kan identifiera den. Jag vet inte vad det är som oroar mig, om något oroar mig. Jag äter ovettigt och orkar inte göra något åt det. Blää…
Jag behövde bara skriva av mig. Egentligen borde jag väl ta kontakt med min psykolog… men orkar inte det heller… och det känns trivialt. 😮
Hej på dig tjejen!
Först av allt: Grattis till den enorma viktnedgången ;D
Du har bara all anledning till att vara stolt över dig själv.! Självklart förstår jag att det inte hjälper när du mår som du gör just nu 🙁Det är bra att skriva av sig och man kan må mycket bättre efter det! Jag hoppas såklart att du finner tillbaka vägen till dig själv och får tillbaka självförtoendet och självkänslan.
Du är toppen och kommer att ta dig ur det här, det vet jag!Ljus & kärlek
/EDet e svårt ibland med känslor, svårt att identifiera dem. Det är lätt att springa ifrån dem eller döva dem. Jag tänker att om det känns såhär för dig just nu så är det inte för trivialt för att ta med din psykolog. Det kan ju vara svårt att gå ner i vikt också, man är inne på ny mark liksom. Det är inte så ovanligt att bli rädd för vem man ska bli som smal, eller att saker man tryckt undan kommer upp till ytan. Jag tycker att du är modig och smart som berättar att det känns såhär, och du förtjänar ju att må bra, och kanske är bästa sättet dit att just ta kontakt med din psykolog. Saker har ju en tendens att INTE lösa sig självt när det gäller psykiskt mående 😛
Nåja, något osammanhängande inlägg, på tok för mycket kaffe för mig idag.
Jag hejjar på dig och hoppas och tror att du hittar ett sätt att hantera vad det nu är som spökar för dig.
//Linnea
Ojdå, önskade jag var närmare och kunde stötta dig IRL.
INGET problem är trivialt nog för en psyk!
Och jag är ingen psyk men jag undrar, kan du inte ge dig själv tillåtelse att äta och dricka allt din kropp vill för typ en dag till? Om den får vad den vill kanske ångesten lungnar ner sig och drar sig tillbaka igen.
Kram på dig!
Skriv så mycket du vill här, det brukar hjälpa!!Kan bara skicka kramar! Men du, nog har du karaktär och styrka, det har du bevisat!!! Om det är ångesten, eller något annat, svårt att skriva så här utan att känna dig. Har du en psykolog, ta kontakt med henne. Det behövs två huven ibland. Viktigast är att be om hjälp. Du är på väg att lyckas och det kan vara ovant ibland. Då kan ångesten komma krypandes. Till det att skriva och berätta krävs mod och det har du. Tror att du är på banan snart igen! Kram :-*
Tack!
Har funderat mycket under dagen. Min kusin gifter sig om två veckor och jag ville gå ner lite mer till dess, samt så behöver jag köpa en klänning. Kan ju vara så att det är vad som gör mig orolig.
I morgon ska jag se till att laga riktig mat redan från början, då trycks förhoppningsvis suget efter mjölk undan. ::)
Hej!
Jag heter Anders och är ny här på forumet. Jag har kört lchf i ca 5½ år. Det har varit mycket upp och ner, men nu tror jag att jag har hittat en bra rytm.
Jag förstår att man ”freakar ut” när man får återfall, men man borde inte göra det.Alla har vi en egen historia och egna orsaker till att vi valde att byta livsstil och diet. Hälsa, viktminskning, diabetes, reumatism osv. Beroende på vår tidigare historia och hälsostatus så tar det olika lång tid för kroppen och vårt psyke att ställa om till lchf. Jag tror att det tar längre tid än man vill inse, och man måste vara beredd på att det går lite upp och ner, både på vågen och i humöret.
För mig tog det 5 år att ställa om, men då är jag också typen som lätt faller för frestelser 😉En del av omställningen tror jag är att kunna hantera återfall och bakslag.
Jag har under en ganska stor del av mitt liv hållit på med olika typer av extremdieter, och jag anser att man måste tillåta sig själv att få återfall för att orka med. Att kunna ta bakslag och sen gå vidare som vanligt gör en stark.Du har gått ner 25 kilo, fantastiskt! Grattis. Du har gjort något som få mäniskor klarar av. Ät mörk choklad ibland…jag kommer aldrig, aldrig att sluta göra det.:-)
Hej igen, och tack Dobe65. 🙂
Jag tror mysteriet med hur jag mått sista tiden stod klart igår. Jag hittade nämligen en klänning till bröllopet. ::)
Nu mår jag så lite bättre igen, så jag tror jag kommer må toppen när bröllopet är över. Dessutom gick jag ner lika mycket denna veckan, som jag gått upp under de tidigare två veckorna. Jag har iof knappt ätit något, men har inte varit hungrig. Mjölk har nästan varit det enda jag fått i mig, så det är fortfarande ett problem. Det kommer sluta med att jag får näringsbrist. ???Så bra att du är igång igen och mår bättre!!!!!
Stor kram!Ett bra inlägg Dobe65, de allra flesta får återfall och tycker det är tungt då och då men det gäller att inse att inte allt är förstört och hitta kraften att komma tillbaks.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.