- Detta ämne har 7 svar, 8 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 11 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Hej hela gänget!
Fick en fråga jag inte riktigt hade tänkt på, och det var en tjej som undrade om inte LCHF kan ge mycket ätstörningar.
Jag tänker att jo, det kan det säkert, men jag undrar samtidigt om det är lika vanligt som med andra dieter.
Jag menar, om man aldrig är hungrig som jag har varit när jag viktväktat och likande, förknippar jag inte hungern med att vara duktig och ha självdiciplin som jag gjorde då.
jag fick inte ätstörningar av att viktväkta, men jag förstår klart vilka mekanismer som kan trigga ett stört ätbeteende.
Har ni hört något om ätstörningar och LCHF?LCHF borde enligt mig iaf vara den ”dieten”/livsstilen som ger minsta möjliga utrymme för ätstörningar. Jag har haft en massa olika ”störningar” och beroenden. Jag har varit i förnekelse. Jag har inte förstått att jag ätit på känslor. Jag har sett mig själv bryta mina löften gällande kostskötsel och motion 1000 ggr. Jag har varit mkt självdestruktiv, fast i en nedåtgående spiral, som jag inte sett någon utväg ur. När man känner att det inte är någon ide att försöka längre, när det känns hopplöst att man som vuxen man inte kan ta ett ”enkelt beslut” och lyckas följa det, ja då är det inte så kul…
Med LCHF går man ju ner fort, får resultat, blir motiverad till fortsatt ”skötsel”, får mer energi som ju kan utnyttjas possitivt till att ta tag i områden som måste tas tag i så att säga. Ofta vet man vad man borde göra… Att man sedan slipper sockret, som ju är att likna vid en drog (jag vet) med snabba belöningar, toppar, och djupa dalar, paltkoma, lättirritation, orkeslöshet osv, är ju inte fel i sammanhanget heller?
Sen om man som person ligger i riskgruppen för ätstörningar/beroende/negativ besatthet, ja då är det ofta inte substansen i sig som är huvudproblemet, utan det är snarare ett symptom på bakomliggande problematik. (känslomässiga, psykiska eller psykiska faktorer) Visst, är man sockertorsk kanske man bör vara så strikt som möjligt, men alla är nog olika känsliga verkar det som.
Med Lchf känner man sig ju tillfredsställd, kan lita på sina hunger/mättnads-signaler, något iaf jag itne kunde göra tidigare. Jag kunde ibland inte avgöra om jag var hungrig eller inte, eller så upplevde jag ibland hunger och mättnad samtidigt, vilket ofta resulterade i att jag åt mer.
Jag skulle utan tvekan kunna rekomenera Lchf till alla människor med någon sorts ”känslighet”, då jag iaf upplever att jag blir känslomässigt, fysiskt och psykiskt mkt mer stabil och därmed mindre lättpåverkad att fatta felaktiga beslut inom alla områden av mitt liv.
Shit nu kanske jag snöar iväg! halleluja!
Får man ätstörningar är det vanligt att viktnedgång är den utlösande faktorn, så risken finns väl såklart även med LCHF. Men å andra sidan tror jag att det oftare gäller svältmetoder och liknande där man går runt och känner att man avstår. Jag generaliserar och gissar att LCHF är det bästa sättet att gå ner i vikt med minst risk för ätstörningar, och jag tror även att LCHF kan hjälpa nån som redan har ätstörningar. Ofta är ju suget ett centralt problem, oavsett om det gäller överätning, svält eller bulimi. Blir man av med det är man av med en av de värsta djävlarna. En anledning till att jag valde att börja med LCHF var för att jag har haft ätstörningar och ett skevt förhållningssätt till mat hela mitt liv, och tänkte att detta känns som det minst riskfyllda alternativet – jag får äta mig mätt, jag behöver inte räkna kalorier, jag behöver inte ”tänka mig för” innan jag äter nåt (förutom att undvika kolhydrater) = mindre besatthet kring mat/vikt/sug.
Ja, jag tror nog att LCHF är det bästa alternativet när det gäller risken för ätstörning.
Många stressfaktorer som är förknippade med kolhydratbantning försvinner ju. Man får äta sig mätt. Man behöver inte räkna kalorier eller points eller dylikt. Man behöver inte ställa en massa höga krav på sig själv när det gäller intensiv motion och träning.
Man får inte sockersuget som man stressar sig med att försöka motstå och den dagen det brister och man åker dit förbannar man sig själv för sin dåliga karaktär.
Följer man Skaldemans råd så skippar man dessutom vågen – vilket jag har gjort, jag äger ingen våg! 🙂 Efter en och annan lyckad bantning men desto fler misslyckade bantningsförsök så ger en våg mig ångest och världens stressreaktioner.
Jag själv har hela mitt liv haft problem med hetsätning (dock ej bulimi). Jag är visserligen bara inne på dag 13 och visst har det hänt att jag pga stress känt den gamla vanliga lusten att döva detta med hetsätning. Men har jag gett efter för lusten så har jag stoppat i mig någon helt OK LCHF mat med mycket fett. Blev snabbt mätt och för varje gång känns det allt mindre lockande när hjärnan får för sig att det är dags att tröstas. 🙂
Det har ar extremt intressant, tankte faktiskt pa det haromdagen.
For nagra ar sedan gick jag med i VV, tappade 12 kilo men fick med mig bulimi pa kopet. Hetsen av att varje vecka vaga in sig framfor massa folk fick mig att hetsa mig sjalv. Har sedan dess haft stora problem med mat… uppvuxen i en familj dar inget var tillatet forutom VV-popcorn och cola-light har jag hetsatit chips & pizza i smyg bara for att sedan spy upp alltihopa.
I LCHF har jag antligen funnit ro. For mig spokar vagen fortfarande mkt, jag far nog saga att jag ar lite besatt.. darfor har jag begransat mig sjalv till vagning 1 ggr/vecka. Men for mig ligger den storsta skillnaden i att med LCHF gar jag inte ner i vikt om jag inte ater. Jag maste ata for att ga ner i vikt, och att spy upp maten kommer inte hjalpa ett dugg.
LCHF har verkligen hjalpt mig med mina matproblem. Nagot som VV, Slimfast och andra dieter bara har forvarrat. Antligen kan jag ha en avslappnad installning till mat eftersom jag vet att maten ar vad som hjalper mig att ga ner i vikt..
Jag kan bara tala ur egen erfarenhet.
Varje gång jag varit med i viktväktarna – vilket är otaliga gånger – så har jag blivit helt besatt av mat och pointsräkning. Jag planeranade min mat in i minsta detalj och tänkte konstant på mat.
När jag väl fick för mig att jag skulle fuska – för det gjorde jag ju alltid efter några veckor – då blev jag helt besatt av det istället. Då planerade jag in i mista detalj vilka läckerheter jag skulle svulla i mig.Men med lchf upplever jag ett helt annat lugn i kroppen. Jag tänker på mat nån gång då och då, när jag börjar bli hungrig vilket jag ju inte blir så ofta. Jag har upplevt många hälsofördelar med lchf, men just detta lugn är det allra bästa.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.