- Detta ämne har 14 svar, 9 deltagare, och uppdaterades senast för 12 år, 1 månad sedan av
.
-
Inlägg
-
Hej,
Jag har förut (några månader sen) kört LCHF och tyckte det var helt underbart. Men efter en resa utomlands så förstördes allting. Jag har väldigt svårt att hålla mig till kosten nu och hade tänkt att börja väldigt strikt från och med i morgon bitti. Det som är problemet är att jag får ingen support, folk i min omgivning förstår inte mig och t.o.m. skrattar åt mig, (jag är omgiven av en del konstiga okänsliga människor). Jag lider av BED vilket kan nästan sägas innebär att jag hetsäter och speciellt när jag är nere/ledsen/arg. Så det gör inte saken bättre direkt. Jag vet att den här kosten är rätt för mig, jag mår så bra av den, men pga allt som jag skrivit hittills så funkar inte det och jag har jättesvårt att äta rätt och inte bara ta enkla lösningar, t.ex. smörgås eller pasta eller motsvarande. Snälla jag behöver hjälp, vad ska jag göra? Tips på hur jag kan lyckas?
Taskiga ”kompisar” du har. Skrattar åt Dig, när Du vill äta rätt.
Välkommen hit! Här är det ingen som skrattar, utan alla är hjälpsamma.
Vänd Dig hit när Du stöter på problem.Mitt tips till dig är att när du lagar mat så gör du en stor sats så du har. Köttfärsbiffar är kanon att ha i kylen. Gör dom med bacon i och ät dom med kryddsmör eller bea till. Är man mätt så är man och då sätter inte sötsuget in på samma sätt.
Välkommen hit förresten. Här är det ingen som skrattar åt LCHF det kan jag lova dig!! Det är bara dom okunniga som skrattar.
Quote:Taskiga ”kompisar” du har. Skrattar åt Dig, när Du vill äta rätt.Välkommen hit! Här är det ingen som skrattar, utan alla är hjälpsamma.
Vänd Dig hit när Du stöter på problem.det du skrev här triggade mina tankebanor: du skriver ”när du vill äta rätt”. MEN, jag tror man måste tänka litet längre. För vad som är rätt och vad som är fel är individuellt och olika från olika perspektiv.
Säg istället ”Jag vill äta det som är rätt för MIG”. Om man säger så, även till andra då blir det genast mindre laddat än när man påstår sig ha ”sanningen”. Jag tror nästan att om man säger så då kan vänner och omgivning inte reagera för mycket annorlunda pga man annars inte skulle respektera personen.Newbies, se till att ha ostkuber, ölkorv, oliver, eller såna saker med dig. Faller sockersuget in eller BED anfallen, är det nog bättre att försöka börja dämpa det med sånt här. Det flesta klarar inte av att äta för mycket av dom här sakerna. Visst finns det som kan överäta, men jag tror ändå att överätningen på fetare saker är jobbigare och svårare än kh saker för blodsockret rusar upp då och då vill man bara ha mer o mer o mer. Äta 500 gr lösgodis är ju oftast inga problem, men 500 gram ost blir öh.. jobbigare 🙂
Hejsan och tack så mycket för alla svar. Jag är verkligen tacksam för att ni bryr er. Jag känner mig så enormt bortglömd, för det är inte många människor som förstår sig på det här med BED, ännu mindre folk som faktiskt förstår sig eller tror på LCHF. Tyvärr så vet jag att jag är omgiven av omogna människor, men det är inte riktigt så mycket jag kan göra åt annat än att försöka ignorera dessa människor. Mitt största problem är dock ändå min sambo som aldrig någonsin ställer upp för mig när det gäller maten. Han föreslår hela tiden att vi ska käka ute och det är ju inte så bra för mig som verkligen försöker leva nyttigt, och han skulle aldrig laga mat till mig om jag haft en lång dag och är trött/hungrig vilket oftast leder till BED. Dessutom har han en förkärlek till buffé som är en mardröm för en med BED problem. Det enda som håller mig tillbaka är ju att jag är bland folk, men det dämpar sällan ångesten. Han är medveten om mitt problem, så det räcker inte med att jag ska kommunicera med honom. Mitt alternativ är att vi ska ha separat mat, kan det hålla? Kan jag äta min mat och han käka sin mat ute? Det känns inte så bra, men det känns som ett alternativ som kan funka. Är det någon av er som har det så?
Min erfarenhet av Buffemat är ju att den KAN vara toppen, man har ju möjligheten att välja bara bra mat.
Förutsatt att det är ett ställe som serverar kvalitetsmat och inte bara en jävla massa panerade halvfabrikat.
Klart du kan äta separat mat från vad din partner väljer att äta, ni är ju båda vuxna.
Det var ingen trevlig sambo tycker jag… Fast jag tror du själv har lösningen, som du skriver gör din mat och låt han äta ute. Gör som andra också skriver stora satser av tex köttfärssås, stoppa i frysen i portionsförpackningar så kan du variera det i oändlighet. Till sist så kanske din sambo inser att det är godare med hemlagat, så han kanske börjar äta hemma. Jag håller med de andra, här är det ingen som skrattar, dock vet ganska många av oss att man får olika reaktioner från omgivningen. MEN vad gör väl det när man mår bra!
såklart käns det inte bra. Men ärligt talat, en sambo som inte stötter sin sambo i sånt här, är det värt relationen? Nej, jag säger inte att du måste sluta relationen, bara fundera på vad som är bra för dig och för andra. jag läste häromdagen något som jag ska försöka översätta (det var på holländska) som gjorde mig fundersam över min egen relation. Den är inte dålig eller nåt, men ibland käns det som om det saknas något. (och det kan man jobba på också)
Det stod ungefär så här: en relation är sund om båda parter får ut energi från varandra och kan leva ut sina egna interessen med stöd av den andra. Så fort någon blir ”avhängig” (hm hur man nu översätter..) av den andra är relationen sned och får man en makt struktur.
Visserligen finns det alltid en del ”häng” i en relation men man ska också stötta varandra.
Jag tror att äta separat kanske är en bra början för att få bukt på det här. Det är iallafall då ett val för dig själv. Och det ger säkert styrka!
Jag har inte BED men har haft både det ena och det andra inom ätstörningar. Anorexi, hetsätning, tröstätning så jag förstår att du måste ha det jobbigt med såna människor runt omkring dig. Ofta när jag sitter och äter mitt fett in public så går det en tanke i mitt huvud att folket omkring mig sitter och tänker: ja det syns att hon äter mycket fett så fet som hon är. Och det stör mig att jag bryr mig om vad folk tycker. Ofta får jag försvara min kost men det är samtidigt kul att debattera för jag har så många argument så till sist har de andra inget att tillägga och jag anser mig ha vunnit min strid mot lowfettfolket och de går hem med lite extra funderingar.
Det här mellan mig och min sambo är mycket mycket komplicerad. Jag går faktiskt till en psykolog där jag bl.a. diskuterar mina problem med BED och mina problem med min sambo och andra människor förstås. Själv tror jag att många utav mina problem med BED har just med relationen med sambon att göra. Formen utav reaktion har bara ändrats på senare år till att hetsäta (förut var det mycket bråk).
Ducati: BED står för Binge Eating Disorder så det är väl samma sak som hetsätning. Jag spyr aldrig så att säga. Jag känner precis samma sak, speciellt när jag misslyckas med att hålla dieten och går upp i vikt, då känns det ännu hemskare att äta fett när folk ser på. Speciellt med mina ”älskade” vänner som tycker att alla andra människor är till för deras höga nöjes skull.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.