[chokladmonstret]

Finns det någon här som skulle kunna hjälpa mig med en bra förklaring som jag kan köra upp i ansiktet på mina kaloribesatta svärmor?

Jag har läst och läst men har inte funnit något tydligt och bra svar på varför man inte behöver räkna kalorier och vad det är som gör att kroppen förbränner fettet som just sitter på kroppen istället för att enbart använda det fettet jag petar i mig som bränsle? Jag får bara höra mothugg som säger att jag blir mättare av fett och därför äter mindre kalorier än vad jag förbrukar.

Jag äter i dagsläget 2500-3000 kcal om dagen, (ca 80-85% fett, 10-15% protein och 1-2% kolhydrater) rör mig inte ett skit och går ner i vikt, ca 12 kg på 8 veckor. (163 cm/75kg) Så det handlar inte om att jag inte är övertygad om att det fungerar för det är jag, liksom många andra, ett levande bevis på.

Jag har förstått hela biten med att insulinet inte sätter igång när man inte äter kolhydrater och att man därmed inte kan gå upp i vikt trots allt fett. Men vad är det som gör att jag går ner så mycket i vikt trots att jag vräker i mig mat? Man skulle ju kunna tycka att all den mat jag äter lätt skulle kunna täcka upp behovet av energi som min kropp gör av med varje dag. Eller?

[Mynlen]

Kh höjer blodsockret och för att få det på bra nivå igen utsöndras insulin. Insulin är hormonet som lagrar fett och ser till att det sitter kvar på kroppen. äter man fett höjs inte blodsockret så mycket så då blir det mycket mindre insulin, med som följd att fettet ”släpper”

typ. hihi. har du kollat på kostdoktorns sida? där brukar finnas bra begriplig information om det här.

[chokladmonstret]

Jamen nu blev jag nog lite klokare iaf. Har läst runt så mycket och blivit en del frustrerad eftersom svaret jag söker inte verkar stå rätt upp och ner någonstans. 😮 Nedanstående hittade jag nu på kostdoktorn.se när jag läste lite mer ingående.

”Lågt intag av kolhydrater i kosten ger tvärtom lägre och stabilare blodsockerhalt och därmed lägre insulinvärden. Det ökar frisättning av fett från fettväven och ökar fettförbränningen. Därmed brukar kroppsfettet minska successivt, särskilt runt magen hos bukfeta personer.”

Blir lite konfys över meningen ”Därmed brukar kroppsfettet minska successivt”. En skulle ju ta för givet att fettet alltid minskar eftersom det frisätts från fettvävnaden. Teorin kanske bara fungerar tills man har så mycket kroppsfett ens kropp är förutbestämd att ha. Annars skulle man ju försvinna till slut. 😛

Vilket som så tackar jag för svar och nästa gång jag träffar svärmor ska jag allt ge henne svar på tal eftersom hon inte vill ge sig trots mina goda resultat. ;D

[Mynlen]

for det forsta stammer det att det ar indivuduellt och for det andra ingar aven andra faktorer som gor att man slapper fettet.Hos den ena gar det lattare an hos den andra. darav brukar 🙂

[mctrollet]

Köp henne matrevolutionen;)

[Franke]

Att befinna sig i ketos tillåter kroppen att själv bestämma sin vikt.

Kalorier hit och dit är en väldigt intressant fråga, går man ned mer i vikt på 2000kcal fett om dan jämfört med 2000kcal kolhydrater? De flesta är övertygade (som din mor) om att resultatet blir identiskt. Jag har inte sett någon större undersökning som bevisar motsatsen. Dock får man en helt annorlunda metabolism på ketos, vilket bland annat innebär att man kan båda kissa och andas ut fett (undrat varför man luktar aceton i början? Det är nedbrutna fettceller som luktar). I brist på bättre så kan lchf leva på bara faktumet 1 kalori fett mättar mer än 1 kalori kolhydrat; får man dessutom en metabolistisk fördel så är det ju bara bättre.

Efter att ha hållt ett högt intresse för ämnet i snart 2 år blir jag mer och mer övertygad om att insulin är det enda som egentligen spelar roll för viktnedgång. Något i stil med att viktnedgång beror till 80% av insulinutsöndring, 10% kalorimängd och 10% träning.

[Anonym]

Men beror inte viktnedgången på att man just inte har samma höga insulinutsöndring som vid kh-rik mat?

Det är ju insulinet som också underhåller fettcellerna men med minskad insulinutsöndring kan inte heller fettcellerna näras lika mycket varpå de antingen minskar i antal eller skrumpnar eller ligger i viloläge

Dvs färre kh ger mindre inslulinutsöndring och fettinlagringen går trögare och bromsas till slut vid ketosen och viktraset startar – eller?

[Anonym]

För det är ju så att får man för många kh än kroppen behöver och kan nedbryta till energiåtgången så omvandlas det till fett, där fettceller får fullt sjå att ta hand om detta
När man når alltför hög vikt så har man också forcerat detta fettlagringssystem till att producera fler celler alt. det sker någon slags celldelning…. vet att det funnits tvivel huruvida man har bruna eller vita celler för det skulle visst va viktigt för att utröna varför vissa människor blir så tjocka av x kalorier per dygn medan andra kan äta i princip hur mkt de vill

[JA13]

Lika löser lika, alltså borde fettet du äter lösa upp fettet som sitter på kroppen:)

[Anonym]

Tror att även njurarna har ett finger med i spelet när det gäller fettförbränningen, självklart lever o galla

mediciner kan också gå in och rubba det biomedicinska systemet i kroppen och ge allvarliga cellförändringar som väldigt ofta slöar uppr ämnesomsättningen och därmed viktnedgång

En intressant teori var att det var mer fördelaktigt att äta kolhydrater för sig, proteiner för sig och fetter för sig – dvs separat matintag
Så gjorde Demis Roussos (den grekiske sångaren) som var väldigt stor men tappade enormt…

[Gohper]

Fettinlagringen sker oavsett insulinnivån. Däremot hämmas uttaget av hög insulinnivå. Vilket är helt naturligt eftersom kroppen har energi via gykogen från kh och då behöver inte fettreserven utnyttjas.

Kroppen signalerar hunger dels när insulinnivån börjar bli låg, dels när en den direkta fettenergin från maten redan är slut.
Efter ett tag när kroppen fått sin huvudsakliga energi från fett så slutar den signalera hunger när insulinnivån börjar bli för låg och vi lyssnar bara på den ”riktiga” signalen när energin redan är slut. Och då har vi utnyttjat fettreserven som energi.

Detta är om än inte nödvändigt så till väldigt stor hjälp för det vi ska lära oss, äta när vi är hungriga och bara tills vi inte är hungriga.
Ytterligare något som hjälper till är att fett och protein mättar betydligt fortare och längre än kolhydrater. Dessutom blir portionerna mindre, vilket ger en mindre magsäck, vilket i sin tur ger snabbare mättnad, vilket ger mindre protioner, vilket… .

Att räkna exakt är jobbigt och kräver, om man ska vara exakt, ordentlig koll på förbrukningen.
Det är lättare att äta när energin redan är slut, kroppen säger till, det är mer exakt.

[Författare]

Inlägg