Energin försvinner

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #5918
    Daquiri
    Deltagare

    Innan jag åt lågkolhydrat tappade jag ofta energi och blev urlakat trött. Nu när jah äter lchf och gjort ca ett halvt år kan jag börja känna detta igen. Idag tex blev jag urlakat trött vid hunger trots mellanmål i form av lchfwrap med kalkon och ägg. Till lunch åt jag lax med kokosmjölk.Vilket protein och fett ska jag äta för att hålla mig mätt och pigg?

    #90665
    Aily
    Deltagare

    Får du i dig tillräckligt med energi? Ibland när man äter lchf blir det bara lc och när du inte äter så mycket kolhydrater måste ju energin komma någon annanstans ifrån. 🙂
    Prova att lägga till lite extra fett och se om det gör någon skillnad.

    Lycka till!

    #90667
    Daquiri
    Deltagare

    Det är det jag undrar. Vilket fett/protein ska man äta för att slippa bli urlakat trött? Äter man fett äter man ju också kalorier och dem ska man ju vara försiktig med.

    #90671
    Slacktivisten
    Deltagare

    Många underskattar grovt sitt dagliga kaloribehov och lägger sig därtill en bit under för att som de tror gå på ett lagom underskott. Resultatet blir en svältnivå och då är det inte så konstigt att orken tryter. Kroppen bränner då både muskler och fett.

    Även jag tappar orken ibland. Då ökar jag fett lite grann och håller protein på c:a 0,8 g/kg kroppsvikt (tränar inte). Fett jag äter är det som finns naturligt i kött och fisk (ät hela entrecoten 🙂 ) samt smör, bregott, kokosolja och olivolja. Riktig olivolja är dyr tyvärr, typ 200-300 kr/liter. Proteiner kommer från kött, fisk. fågel och i mitt fall ost. Ost ska alltid vara fullfet. Jag är försiktig med charkvaror.

    LCHF är inte en bantningsmetod men på senare tid har bantarmaffian hittat hit och börjat besudla kosthållningen med diverse dumheter från andra bantningsmetoder inklusive räknande och mätande. ”Jag hoppar över lunchen så jag kan äta choklad i kväll” typ.

    #90668
    Daquiri
    Deltagare

    Slacktivisten, när du skriver fullfet ost menar du hårdost(typ prästost)eller också dessertostar? Ibland kan jag känna ett behov av att hyvla några ostskivor och bara äta rakt upp och ner. Jag vet inte då om kroppen skriker efter fett eller kalcium!?

    #90672
    Slacktivisten
    Deltagare

    Både hårdost och dessertost med minst 30% fett. Se dock upp för sådana som är smaksatta med något. Kroppen skriker efter energi, jag har lagt märke till att min kropp är trögstartad i brist på socker. Kämpar jag på kommer andra andningen och det går lättare igen. I mitt fall kanske fenomenet är förstärkt i och med att jag även äter betablockerare.

    När man håller sig till LCHF är det lätt att få brist på en del mineraler, främst kalcium och magnesium. Ost är bra för kalcium men magnesium är svårare. Jag saltar en del med minosel för att få i mig det.

    #90666
    samsung
    Deltagare

    På jobbet har jag en påse pecan nötter liggandes i fall dippen kommer, och hemma brukar jag ta en näve valnötter + några oliver. En jätte god kombo som är både nyttig och ger bra med energi. Funkar jätte bra i alla fall för mig.

    #90669
    krysopras
    Deltagare

    Ost innehåller mycket tryptofan, en essentiell aminosyra som studier har visat sätter fart på serotoninomsättningen.

    Så det är nog varken fett eller kalcium din kropp vill ha utan tryptofanets stämningshöjande effekt.

    Slacktivisten, Vad betraffar bantningsmaffia så är undertiteln när man bokmärker den här sidan ”Diskussioner om viktminskning, hälsa, LCHF-recept m.m”. Viktminskning står alltså först. Är det konstigt att många av diskussionerna här då handlar om viktminskning? Och är det nån maffialögn att man inte kan häva i sig vilka mängder mat som helst utan att gå upp i vikt om man bara aktar sig för kolhydrater?

    #90673
    Slacktivisten
    Deltagare

    Jag tog i lite 🙂 men diskussionerna på andra ställen (inte så mycket här) omkring LCHF drar mer och mer mot bantning som för mig är ett negativt laddat ord. Till skillnad mot viktminskning som självklart är huvudorsaken till att hålla sig till LCHF för de flesta, mig inkluderat. Jag menar på att de flesta kan äta LCHF och ligga på kaloriunderskott utan att egentligen tänka på det. Jag tycker det är synd att det mer och mer handlar om kaloriräkning som vilken annan bantningsmetod som helst. Möjligen kan man behöva räkna i början för att skaffa sig en uppfattning om vad man kan sätta i sig men med tiden bör det kunna hamna i ryggmärgen.

    Allt för mycket räknande, mätande och vägande kan mycket väl få negativa konsekvenser, se http://sv.wikipedia.org/wiki/Ortorexi

    Din sista mening uppfattar jag som retorisk men i alla fall, jag anser inte att man kan gluffa i sig hur mycket som helst så länge det inte är kolhydrater. Nu efter ett halvår på LCHF kan jag inte gluffa, jag blir för mätt. Fullastade tallrikar som jag tidigare satte i mig utan att blinka går inte ner nu utan det blir kvar. Detta stör mig lite då jag är uppvuxen i en miljö där det ansågs vara en dödssynd att lämna kvar mat på tallriken. ”Ät upp nu, annars får du inte gå ut och leka.” typ.

    När jag körde Atkins för 8 år sedan funkade det visserligen och 18 kg försvann på ett halvår. Jag gav upp efter att ha blivit gruvligt trött på det eviga räknandet och mätandet som gällde då. Det kändes maniskt. Den här gången bara äter jag, det verkar funka i alla fall.

    Tack förresten om tryptofanet, jag tänkte inte på det.

    #90670
    krysopras
    Deltagare

    @Slacktivisten 393061 wrote:

    Jag tog i lite 🙂 men diskussionerna på andra ställen (inte så mycket här) omkring LCHF drar mer och mer mot bantning som för mig är ett negativt laddat ord. Till skillnad mot viktminskning som självklart är huvudorsaken till att hålla sig till LCHF för de flesta, mig inkluderat. Jag menar på att de flesta kan äta LCHF och ligga på kaloriunderskott utan att egentligen tänka på det. Jag tycker det är synd att det mer och mer handlar om kaloriräkning som vilken annan bantningsmetod som helst. Möjligen kan man behöva räkna i början för att skaffa sig en uppfattning om vad man kan sätta i sig men med tiden bör det kunna hamna i ryggmärgen.

    Allt för mycket räknande, mätande och vägande kan mycket väl få negativa konsekvenser, se http://sv.wikipedia.org/wiki/Ortorexi

    Din sista mening uppfattar jag som retorisk men i alla fall, jag anser inte att man kan gluffa i sig hur mycket som helst så länge det inte är kolhydrater. Nu efter ett halvår på LCHF kan jag inte gluffa, jag blir för mätt. Fullastade tallrikar som jag tidigare satte i mig utan att blinka går inte ner nu utan det blir kvar. Detta stör mig lite då jag är uppvuxen i en miljö där det ansågs vara en dödssynd att lämna kvar mat på tallriken. ”Ät upp nu, annars får du inte gå ut och leka.” typ.

    När jag körde Atkins för 8 år sedan funkade det visserligen och 18 kg försvann på ett halvår. Jag gav upp efter att ha blivit gruvligt trött på det eviga räknandet och mätandet som gällde då. Det kändes maniskt. Den här gången bara äter jag, det verkar funka i alla fall.

    Tack förresten om tryptofanet, jag tänkte inte på det.

    Jag tänker väldigt mycket som du, så jag håller med. Men man stöter ju inte sällan på vulgäruppfattningen att det bara är att gluffa obegränsat med bacon och majonnäs hela dagarna så blir man smal. En missuppfattning som givetvis förstärks av önsketänkande. Så provar folk och blir jätteförvånade och frågar här vad de gör för fel. Då måste man påpeka att det handlar en del om mängder också, inte bara sammansättningen av kosten. I af för att gå ned i vikt, om man bara vill hålla vikten är det inte alls så noga med kalorierna har jag märkt på mig själv. Och det är minst sagt en väldig lättnad för mig.

    Spara så man kan äta choklad i stället för mat på kvällen. Jotack, känner igen den.

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.