Hantera kommentarer på jobbet!

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 18 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #3242
    elokvent
    Deltagare

    Hejsan LCHF-forumet!

    Jag har en fråga som har att göra med de kommentarer och kritik man får som LCHF-ätande OCH smal.

    En liten bakgrund:
    Jag är en i grunden smal tjej, som hela mitt liv varit spinkig och väldigt mobbad för detta i mina yngre år. Jag har alltid velat bli lite större, lite rundare, inte för att jag själv egentligen sett mig som ful, utan för att komma undan alla kommentarer.
    Eftersom jag har varit smal har jag också ätit väldigt mycket skräpmat – eftersom jag aldrig gått upp i vikt av det. Det har ofta skojats om mina bakelser till frukost på söndagmorgnarna, att jag lätt kunde vräka i mig en hel påse chips och dipp utan att dela med mig OCH utan att gå upp ett gram.

    MEN. Jag har haft ett otroligt problem med mitt humör. Både depressioner, trötthet, magproblem, extremt behov av fasta mattider då mina blodsockersvängningar gjort att jag ibland trott att jag haft en allvarlig psykisk störning (jag skojar inte… många gånger har jag tänkt ”det här kan inte vara normalt, det kan inte vara meningen att man ska vilja dö varje eftermiddag klockan fyra, det kan inte stämma”).

    Jag har heller aldrig motionerat, lite av samma anledning. Jag har sett idrott och motion som något man gör för att ”bli smal och snygg” och såg tidigare inte sambandet mellan mitt mående och mitt totalt inaktiva, stillasittande liv.

    Så, jag började röra på mig på allvar. Jag läste några bra böcker som fick mig att förstå att motion var livsviktigt för psyket – och jag började må så mycket bättre. Jag tränade nästan lite för mycket, började träna på Friskis 3-4 gånger i veckan (det fanns så många roliga pass jag ville prova på) och jag hittade ett par löparskor och gav mig på att ta små joggingturer några gånger i veckan. PANG! Jag blev efter några månader totalt övertränad (hade inte lagt om min kost). Jag var pigg i huvudet men kroppen kändes som den var…. ledsen, trött, orkeslös. Jag gick inte ner i vikt men det var som att hela min kropp bara ville gå i dvala.

    Så jag förstod att kroppen behövde annan bränsle än Pågens kanelgifflar och pizzor, började läsa på om näring, proteiner, fett osv. Omega-3 har jag sedan tidigare märkt gjort under för min PMS och sedan hittade jag LCHF och WOW. Först blev jag övertygad teoretiskt. Inte bara om att min kropp behövde mer fett – men också hur dåligt jag mådde av blodsockersvängningarna. Så jag bestämde mig för att prova, i värsta fall skulle jag bara bli tjock, men det hade jag inga problem med.

    WOW! Min mage blev i stort sett bekymmersfri på en vecka (haft extrem stressmage i 6-7 år, har jag trott, gasig och oberäknelig) min energi gick i höjden efter andra veckan och sedan har det bara fortsatt. Jag har blivit totalt frälst. För jo, det är ju lite av en frälsningskänsla när man plötsligt känner igen sig själv, att energin plötsligt håller i sig flera dagar i sträck utan svackor!

    SÅ. Det var min bakgrund.
    Jag har på sätt och vis hittat två riktiga AHA-upplevelser i mitt liv sista året – att motion är viktigt för psyket/energinivån och likaså hur det jag äter påverkar mig och hur DÅLIGT jag mår av socker.
    Naturligtvis har jag pratat mycket om det här på jobbet, jag är i grunden en ganska öppen person och pratar gärna om mitt privatliv/projekt på fikor och luncher… det har också skojats om att jag äter upp allt pålägg vid vår gemensamma frukost och eftersom jag plötsligt biffat till mig och fått mer muskler har killarna gärna velat bryta arm med mig.

    Men… det finns, framförallt ett tjejgäng, på jobbet som börjat komma med kommentarer att jag har anorexi. Både bakom min rygg och de säger det till mig, inte på ett bekymrat sätt utan på ett ganska tarvligt vis. Får kommentarer om att jag ska unna mig socker, jag som är så smal. Att hjärnan behöver socker (den har jag fått förklara för dem). De kan helt enkelt inte fatta hur en redan smal tjej kan må bra och verkligen BEHÖVER äta som jag gör för att inte tappa all energi och livslust.

    Jag mår superdåligt av det här och skulle gärna vilja få lite pepp, tips från andra i liknande situation.
    Hade det varit att jag skulle ”bevisa” att LCHF fungerade för att GÅ NER i vikt hade jag bara kunnat vara tyst, så fick tiden visa att allt var i sin ordning. Men när det gäller mig och att jag redan är så smal men faktiskt äntligen bygger muskler, får bättre mage, bättre hy, mer energi – det går inte att få de kritiska att förstå det. Jag blir såklart också ledsen när något som är en sån stor positiv källa i mitt liv, ifrågasätts och misstänkliggörs av mina kollegor, som jag både respekterar och tycker om.

    Och jag är så trött på att känna mig…. anklagad. JA, jag har kanske varit lite väl lyrisk och pratat mycket om socker som ett gift, vad det gör med vår kropp, förklarat att mättade fetter inte nödvändigtvis behöver vara så farligt som vi tidigare trott… alla de där andra sakerna. Men nu är det rätt otrevlig stämning för min del vid våra frukostar och fikor på jobbet. Ibland känner jag mig nästan tvingad att äta en kaka, ta en macka för att liksom visa att jag är inte offer för något tvång (LCHF är ju inte riktigt en diet, ingenting man kontrollerar, ingenting man avstår… inte för mig iallafall). Ibland äter jag såklart kolhydrater, för att jag känner för det, eller om jag är bjuden hem till någon som lagat en fantastisk middag. Men jag vill gärna känna att jag väljer vad jag stoppar i mig, och att jag inte ger efter för andras åsikter och liksom äter något jag inte vill – bara för att få vara ifred. Känner hur jag hamnat i en märklig situation.

    Hur gör ni? Blir det bättre? Ska jag bara vara tyst och fixa mina mellanmål så smidigt och obemärkt som möjligt? Det känns ju inte heller bra. Jag är ju stolt över LCHF och jag vill gärna dela med mig av det som fått mitt liv att ta en sån positiv vändning.

    Varma hälsningar
    Elo

    #50673
    Marcus
    Deltagare

    Hej!

    För det första vill jag gratulera till den fantastiska resa som du har gjort! Både vad det gäller träning och motion, men även gällande kosten.

    Jag tycker att du ska göra ditt bästa för att inte bry dig om dina kollegors kommentarer. Det är ju upp till var och en att avgöra vad de vill äta, och sköta sitt liv. Jag kan förstå om man bekymrar sig för en vän eller kollega som man ser far illa, men i ditt fall borde det ju vara uppenbart att du mår bättre än tidigare. Det är träligt att behöva förklara sig hela tiden, och har du redan gjort det vid flera tillfällen så låt det vara. Jag anses nog vara rätt extrem bland många på mitt jobb, men det struntar jag fullständigt i, jag tycker om något att det är roande. 🙂

    Framförallt så gissar jag att du kommer att lägga på dig en del vikt framöver om du fortsätter att äta och träna ordentligt, det lär kanske täppa till truten på många framöver också. Sen handlar det för många om att det är nytt och annorlunda, uppståndelsen kommer garanterat att lägga sig med tiden.

    #50669
    MIXA
    Deltagare

    Håller med Marcus att uppståndelsen kommer att lägga sig. Framför allt också för att du fortsätter att må bra och vara den du är. Du verkar vara en härlig tjej, klok och sympatisk. Försök att inte bry sig om deras prat, fortsätt må bra och trivas med din kropp. Det är lätt att säga, men det är din kropp och du har rätt att må så bra, som du gör. Lycka till! 🙂

    #50675
    Supermario
    Deltagare

    Hej,

    jag tycker du ska tänka på när dina kollegor får blodsockerfall på eftermiddagarna och inte kan stå emot fika osv. att du själv INTE längre har problem med humöret/energin. Gläds åt det. Det kan sticka i andras ögon därför att de själva gärna vill ha en förändring men inte vågar chansa pga inpräntad fetträdsla och tror de kommer gå upp massa i vikt.

    Lite samma som på mitt jobb när de köper godis och tårta och dylikt så blir dom nästan sura på mig för att jag inte tar, som om jag försöker verka ”bättre än de” , men jag vill bara må bra själv.

    Men sen vill man som nyfrälst alltid visa den ”rätta vägen” för andra om man har hittat den, oavsett om det gäller kost, religion, vetenskap eller vadsomhelst och de är irriterande för de vill inte öppna sinnet eller ändra sina tankebanor.
    Då får man acceptera det inte prata för mycket om det och låta dom leva i ”okunnighet”. hehe (hittade inget bra ord) 😛

    Har 3 religioner, 7 länder och ålderspann mellan 19-72 år på jobbet, man ger upp med att försöka få andra att se saker ur andra perspektiv. Har ibland blivit så arg på trångsynta kollegor att jag fått lov att lämna fikarummet.

    De kommer tröttna snabbt, snart blir det nytt skvaller om nån annan. Var dig själv och skit i vad andra tror och tycker om dig.

    Hoppas de blir bättre 🙂

    #50664
    Lillnettan
    Deltagare

    Jag kan uppleva att de flesta egentligen får lite dåligt samvete när de äter sötsaker till fikat, men att samvetet stillas eftersom alla andra också mumsar i sig. Om då någon avviker och markerar att den personen inte vill äta…ja, då blir folk hotade. Liksom påminda om att ”jag behöver ju faktiskt inte äta den där bullen heller…”. Kan tänka mig att skitsnack lätt uppstår då, för att man vill sätta den som är jobbig på plats. Särskilt om du då också pratat mycket om ”det giftiga sockret” etc., då blir kanske behovet än större av att försöka hävda sig själv och rättfärdiga sitt eget sätt att äta.

    Nä, skit i dem, man blir bara less på alla gånger som man måste försvara sig. Dra inte igång en predikan varje gång de ber dig ta en kaka utan avböj snällt och säg att du mår bäst utan socker – framför allt din stressmage som du haft problem med i många år. Be dem respektera det, och säg att du respekterar dem och inte på något sätt dömer dem för att de väljer att äta sött.

    #50678
    elokvent
    Deltagare

    Tack! Vilka fina och bra svar! Vad glad och stärkt jag blir (stärkt utan stärkelse… he he he).
    Jag tror det är precis som flera skrivit, att det sticker i ögonen och de blir kanske obekväma, därav att de ”angriper”. Ska göra ett försök att tona ner pratet om min mat, även från min egen sida och se om det kanske går över med tiden.

    Stort tack för feedback!

    /Elo

    #50666
    mctrollet
    Deltagare

    Härliga resultat!! Måste kännas fantastisk (jag är fortfarande nyfrälst efter ett halvår!). Spelar inte så stor roll om man vill gå ner/upp eller bara må bra, verkar funka fint för alla det här. Ignorera dom så gott du kan… man ”får inte” bli ledsen av andras okunskap;). Lycka till!!

    #50674
    Skold29
    Deltagare

    >:( AAAARRRRGGGGGG!!!!! >:(
    Tänk om folk kunde knipa igen käften och låta folk äta och leva som de vill. Bäde tjocka och smala har samma problem. Alltså vad är det med folk. Håll i din framgång och njut av du mår bra. se de som klagar som de som mår så dåligt i sig själva att de måste kommentera andra istället för att ta tag i sig själva.

    Kramis och lycka till.

    Angelica

    #50667
    alfons
    Deltagare

    Argumentera emot och kom med så mycket fakta du kan rabbla upp alla fördelar så tröttnar folk och tycker det blir jobbigt

    #50670
    Gohper
    Deltagare

    Kärring-gäng, med kärring inte i dess positivaste mening. Och en kärring behöver inte alltid relaterat till kön.
    Jag har sett detta på flera arbetsplatser och det är inte roligt för de som drabbas.
    Men i det avseendet skiljer vi oss inte så mycket från kreatur. Tjurarna hemma gör upp direkt, pang-bom-klart,
    medans kossorna kan frysa ut en eller två ur flocken genom tjuvnyp, trycka bort dom från maten med mera, lite sådär fördolt under lång tid.

    Nä du, smaska du i dig en rejäl ostskiverulle med en stoor smörklick på, då är kommentarer överflödiga. Att du mår bra är det viktigaste!

    #50663
    Anonym
    Gäst

    LCHF *är* viktnormaliserande. Även om de flesta använder det för att gå ner så kommer underviktiga att gå upp. Det i sig tycker jag är ett bra argument.

    Men nämn bara de saker du äter det för. Att din mage inte tål socker eller kolhydrater och att LCHF hjälper dig att bygga på kroppen när socker och liknande gått bet.
    Men i slutändan så är det som alla andra sagt tidigare, man får lära sig att ignorera. Kanske hitta en kort fras som svar och sedan rycka på axlarna. När de omkring dig märker att du inte tar åt dig av deras gliringar alls, tröttnar de.

    #50676
    MammaLelle
    Deltagare

    Hallå!

    Bry dig inte om vad de på jobbet säger, mår du bra utan kakor och bröd i magen så låt bli det. DU ska äta som du känner för, när du vet att du mår bra.
    Jag ser inte LCHF som en diet, utan som en (ny) kosthållning. Jag hade samma problem som du gasig i magen, den bubbla på och pratade konstant. Och jag var tvungen att släppa ut lite luft hela tiden… det kändes ju lagom kul. Men nu.. min mage mår bra, inge gasigt och bubblit, kaninte minnas när magen pratade med mig sist.. Min mage mår bra utan kolhydrater och massa socker. MIn kropp klarar inte av det. Och min familj tycker jag är knäpp. Men JAG mår bra i dag. Jag är inte ens lika trött om morgonen. Tidigare snoozade jag typ 2 timmar. jag orkade verkligen inte gå upp nu när kolckan ringde, jag var trött hela dagen. Nu snoozzar jag visserligen fortfarande men bara (haha baaara) en halv timme, men jag är pigg hela dagen… 🙂 Detta är mitt nya liv, min nya kost inte min diet tills jag gått ner i vikt. Jag bryr mig inte om vad min familj säger 🙂 Det är mitt liv, min mage och min mat 🙂
    Jag är hos en kompis just nu och hon frågade om jag gick på några glad tabletter eftersom jag är glad och pigg 🙂 Inte låg och trött och tvärig i humöret som jag är ibland..

    Stå på dig på jobbet och ge inte efter för kärringarna som gäller

    Ha det bra!

    #50668
    Hakis
    Deltagare

    Dom höll på i början, men efter att man (i mitt fall) gått ner från 107 till 89 så håller de käft, det lovar jag. Även om de fortfarande har roligt åt min äggkonsumsion. 🙂
    Kakorna är dom bara glada för att jag inte äter, då får ju dom mer.

    Du verkar toppen, säg bara jajaj ok, ni har väl rätt och låt resten vara osagt, inombords vinner du, det är det viktiga.

    Lycka till

    #50672
    VeronicaS
    Deltagare

    Har oxå en kollega som är väldigt skeptisk, den första veckan sa han -Usch, vad fett- om min mat! Så jag började rapportera om mina vikt
    nedgångar för honom. Han svarade då att gå ner i vätska är ju inget svårt. Han fortsatte att kommentera och fråga vad det var i min mat och ältade -Usch vad fett! När jag fortsatte och rapportera vikt nedgången så slutade han att säga något. En annan kollega sa-Åh, vad du är duktig!- Visst är hon, sa hon till min kollega-han svarade bara-Mm.. Han hävdar fortfarande att fett är farligt men de andra håller inte med, så han blir trött. När jag startade LCHF började han äta mindre portioner och jag frågade honom- Vad har hänt, du äter så lite mat. Han sa att han skulle ner några kilo men efter några veckor var de små portionerna borta och åter var de ”normala” större. Jag frågade då honom om han var nöjd och började med sina stora portioner igen men fick bara ett mummlande svar. Nu försöker han bara låtsas som inget händer med min vikt.. 🙂

    #50665
    mctrollet
    Deltagare

    hihi, du får börja kalla honom för struts;)

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 18 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.