- Detta ämne har 71 svar, 6 deltagare, och uppdaterades senast för 12 år, 9 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Jag har inspirerats så mycket av alla inlägg på detta forum, så nu tänkte jag att ni skulle få följa mig och min kamp mot vikten. Den började i måndags då jag fick en chock när jag ställde mig på vågen. Visst förstod jag att jag gått upp en hel del i vikt, men det här var ändå droppen. Jag har alltid varit smal i mig själv och kunnat äta hur mycket som helst, men för två år sedan började jag med antidepressiva och ungefär i samma veva tränade jag (som annars är en lat soffpotatis) rätt mycket i några månader för att sedan abrupt sluta. För några månader sedan slutade jag med mina tabletter och märkte att jag är glad – jag behöver dem inte! Men tyvärr hade jag lagt på mig 13 kilon under vägen till ett lyckligare liv…
Jag är lycklig som person, men mår inte bra av mina extra kilon. Jag är ju inte särskilt ”tjock” nu heller, men jag kommer inte i mina kläder och tycker inte om mig själv i spegeln. Dessutom har jag ätit så oregelbundet under dessa åren, en normal dag kanske jag ätit två skräpmatsmenyer för att nästa dag bara äta en massa ostmackor. Jag vill komma igång och laga mat, äta nyttigt och börja promenera. Jag vill känna mig frisk och snygg!
En gång tidigare har jag provat lchf, men då var jag tvungen att sluta efter fem dagar för att jag mådde så dåligt. En morgon svimmade jag i duschen och jag kunde överhuvudtaget inte äta något eftersom aptiten var borta. Den här gången är jag mer förberedd. Jag ska dricka ordentligt med vatten och tvinga mig att äta för att uthärda den första jobbiga veckan. Jag vill inte heller vara extrem, lite mjölk i kaffet och bär då och då vill jag tillåta mig själv. Jag har aldrig varit en sötsaksmänniska, men är lika kolhydratsberoende för det. Jag älskar mina ostmackor och mina stora portioner pasta, mina pommes frites och min apelsinjuice. Det kommer bli svårt att klara sig utan, men jag ska fresta mig själv med fisk och skaldjur istället, som också hör till favoritmaten.
Hoppas ni vill stötta mig under vägen och att jag samtidigt kan ge lite inspiration, på samma sätt som andra härinne ger mig det. Min plan är att gå ner ett kilo i veckan, hoppas att jag kan följa den takten (i genomsnitt).
Kvinna, 27 år
Startvikt: 68.9 kg (till mina 166 cm)
Midja: 96 cm
Målvikt: 56 kgLite pepp från mig, en kvinna på 27 år, som startade på 70+ till sina 165cm och landade på 54kg.
Lycka till!Åh, tack! Vad glad jag blev av att få en kommentar nästan med detsamma. Har du några tips att dela med dig av?
Jag började ju med lchf i måndags, och har redan upptäckt nya recept. Vem har sagt att man inte kan äta kakor? En av mina nya favoriter är fiskkakor, som jag har lagat idag. Bitar av lax och valfri vit fisk, ägg, dill, kryddor & grädde vispas ihop i mixer och steks i en rejäl plätt smör. Så ljuvligt gott och mättande..
Tja…mina bästa tips?
Stoppa undan vågen.
Stressa inte, se inte LCHF som banting utan som ett sätt att äta, vilket du fortsätter med resten av livet.
De flesta vanliga maträtterna går att göra enligt LCHF, det är bara att byta ut de dåliga kolhydraterna mot grönsaker, mer protein och fett!Det finns massor av recept på nätet med LCHF-recept på muffins, pannkakor, bröd, efterrätter, glass etc om man känner att man saknar något sådant. Bara att söka eller fråga. Själv har jag dock inte gjort mig besväret. Jag äter som förut men har plockat bort de flesta kolhydraterna förutom grönsaker och mejerier.
I början på LCHF brukar många leta och prova recept på just det som vodo skriver: bröd, efterrätter, kaffebröd och godis. Men efter ett tag blir det mer och mer sällan, eftersom behovet helt enkelt försvinner. Man är inte sugen längre. Och i många, många fall är det en fråga om omprogrammering av hjärnan, att bryta dåliga vanor. Om man äter ordentligt håller man sig så mätt att man inte ens känner för att äta någonting utöver maten annat än undantagsvis. I början bakade jag t ex sesambröd flera gånger i veckan, och det gick åt tämligen omgående. Det har blivit mer och mer sällan, och sist jag bakade var det ingen i familjen som åt upp de sista skivorna, utan de låg och möglade i sin ensamhet… ;D
Då börjar det smyga sig på… Dag fyra och jag känner mig tom på energi, förvirrad/desorienterad, med konstant huvudvärk och utan någon egentlig aptit. Det började på allvar igårkväll. Lyckades faktiskt klämma i mig två ägg med ost och grädde till frukost, har ju lovat mig själv att äta tre gånger om dagen. Känner hur min kropp försöker hantera det faktum att sockret är borta, känns precis som abstinens, avvänjning.. Jag vet sedan förra gången att det förmodligen blir ännu värre de närmaste dagarna. Jag hoppas bara att det värsta går över efter en vecka eller så, att ha det såhär i flera månader känns otänkbart.
Eftersom jag gör färdigt de sista restuppgifterna i plugget i väntan på examen, och jag söker jobb samtidigt, tillbringar jag mycket tid hemma. Solen skiner idag och jag vill egentligen ut och promenera lite. Men energin tryter.. Ska jag tvinga mig själv?
Den här första tiden blir nog mer som en diet än som en livsstilsändring. Jag tänker på mat och viktnedgång konstant, även om jag inte är hungrig. Jag läser andra inlägg i forumet och det tröstar lite, men samtidigt blir jag ännu mer besatt. Fett eller inte fett? Varierad kost eller inte? Uppfattningarna verkar skifta och det är inte alla som har lika lätt att gå ner i vikt. Jag har bestämt mig för att låta bli att väga/skriva ner allt jag lägger på tallriken och bara väga mig en gång i veckan. Måste ha det så, annars går det här överstyr. Jag borde nog egentligen aktivera mig mer också så jag får tankarna på något annat. Men det blir spännande på måndag, om vågen visar på positivt resultat är det ju en stor motivation (men inte det avgörande).
Jag tänker, som du skriver Karla, att nya recept är en sporre, det visar att kosten inte behöver vara enformig. Men de allra flesta, oavsett diet/livsstil, äter nog inte så varierat och klarar sig bra ändå. Mat (och vin) är ett av mina största glädjeämnen i livet och det kommer nog inte förändras. Min sambo är kock och fnyser åt mig för att jag gör det här. Samtidigt är det den absolut bästa vägen, eftersom han inte kan tänka sig att kompromissa med äkta smör och grädde medan jag för det mesta kan plocka bort kolhydraterna från tallriken. Han känner också till alla möjliga grönsaker, nu har jag till exempel kinesiska rädisor i kylen som jag kan göra breda nudlar av. Det hade jag aldrig kommit på själv.
Quote:Solen skiner idag och jag vill egentligen ut och promenera lite. Men energin tryter.. Ska jag tvinga mig själv?Ja, gör det! Även om blotta tanken känns motbjudande, så kommer du att må så mycket bättre bara du kommer ut i solen en stund! Dessutom vore det synd att slösa bort solskenet; vem vet när vi får se det igen? Gå ut du som kan, själv måste jag sitta inne… :'(
Ok, jag måste erkänna något. Jag ställde mig på vågen i morse, kunde inte låta bli. Mår ju rätt kasst för tillfället och behövde lite uppmuntran… och det fick jag. Minus fyra kilo på fem dagar… Säkert en hel del vatten där, men ändå… ”Riktig” vägning blir det dock först på måndag.
Jag pendlar upp och ner mellan illamående, trötthet och yrsel. Har faktiskt haft förvånansvärt bra aptit jämfört med förra gången, och lyckas därför äta tre ordentliga mål om dagen. Gårdagens mat var:
Äggröra med grädde och smält ost.
Stext laxfilé med pasta på kinesiska rädisor, grönsallad och sås på mascarpone, lime & dill.
Långtidskokt kyckling i hemmalagad fond (rester sen i tisdags) med parmesangratinerade pommes på kålrabbi.Jag tycker det är roligt att utmana mig själv med att hitta lättlagade alternativ till potatis, pasta & ris. Rekommenderar kålrabbi-pommesen, så enkelt och gott. Idag ska har jag dessutom roliga planer, vilket gör mig på gott humör, när solen dessutom skiner. Tack för peppet igår, Karla, jag gick ut och promenerade i en timme och såklart hjälpte det. Behöver ju all sol jag kan få just nu!
Det enda jag bekymrar mig för är att helgen kommer… Jag älskar helgdrickande av alla dess former: drinkar, öl, vin… Kan nog bli en hel del på en helg i vanliga fall. Nu har jag ju bestämt mig för att leva vitt ett tag (usch låter som jag är värsta alkisen..), men är rädd att jag ska falla för frestelsen. Man kan ju inte gå ut på en helgkväll utan att det kommer in alkohol i bilden.. Hur gör ni?
Hm ja, det blev visst en del glas rött igår… Har precis ätit en extremt sent frukost (och var vrålhungrig), som bestod av:
4 skivor bacon
1/2 stekt tomat
två kokta ägg
några gurkstavar
en liten skål turkisk yoghurt med linfrön på
kaffe med gräddeMmmm… Riktig helgbrunch! Nu är jag mätt och belåten 😀
Var ute och åt på restaurang i går, ett ställe där min kompis jobbar. Det var svårt eftersom det var ett italienskt pizza/pasta-ställe, men jag kunde ändå beställa en specialare: antipasto bestående av italiensk salami, parmaskinka, ruccola, stora flagor parmesan och pesto. Mums.
Till middag idag blir det en fin köttbit med bernaisesås och grönsaker. Längtar tills jag ska väga/mäta på måndag, hoppas att vinet inte förstört för mycket.I dag kommer prövning nr 2 den här veckan: besök hos pappa och hans familj. Där dricker man god öl, det står alltid en massa läckra sötsaker framdukade och så äter de goda (söta) grytor med ris.. Har jag riktig otur så serveras det pizza eller pasta istället. Kommer bli en massa ”nej tack” tror jag. Men det är märkligt det där med viktminskning och att vissa människor har så svårt att förstå det/stötta en.. Kanske beror på att jag har en del extrakilon men knappt är märkbart överviktig, bara ”kurvig” (vet också hur jag ska klä mig för att dölja magen), men det beror nog också lika mycket på att folk inte tycker om att ”synda” själva.. Nåväl, blir spännande att se om de accepterar det idag eller försöker truga på mig en massa ändå. Jag har inte haft några problem med att stå emot frestelserna den här veckan (förutom vinet i fredags..), är ju mätt och glad för det mesta 🙂 Vet inte heller hur det kommer sig, men mina omställningsbesvär är inte alls så farliga längre, och då håller jag mig kring ca <10 g kolhydrater per dag. Märker att energin tryter när jag går i trappor och liknande, men det är också det enda.
Ont i halsen idag… blä. Men det är iaf dags för vägning 😛
Startpunkt: 68.9 kg, midja 96 cm.
1 v. 65 kg (-3.9 kg), midja 94 cm.Helt klart åt rätt håll, även om jag tror att den här veckan har varit en kickstart, så jag vågar inte räkna med att det går i samma tempo härefter… ett halvt kilo – ett kilo i veckan är fint för mig. Men jag känner mig nöjd med starten ;D
Prövningen igår gick förresten sådär… De försökte såklart truga på mig en massa, hade bakat brownies osv. Men det klarade jag att motstå även om de fick mig att känna mig dum. Problemet var maten: linsgryta med tomatsås och ris… Lite var jag ju tvungen att äta så det blev sallad med mestadels köttbitar, men lite linser och tomatsås slank ju också ner. Jobbigt i sådana situationer, jag KAN inte ta med egen mat till pappa & co när de är så stolta över sin matlagning, och samtidigt har de svårt att förstå mig. Hoppas det går bra för er alla.. Kram.
Jag har blivit erbjuden att delta i en studie över ett halvår där de testar matvanor och hälsa. Man får en massa tester, dietistbesök och gratis mat flera gånger i veckan (nordisk mat, det vill säga bara sådant som växer i Norden), vilket ju låter cool. Men å andra sidan måste man följa deras mathänvisningar och rapportera om en massa.. Dessutom måste man laga mat hemma varje dag, och får max 21 ”fridagar” på ett halvår… Låter jobbigt. Och dessutom är jag rädd att jag då måste börja med kolhydrater igen. Men eftersom jag är arbetslös nu hade ju färskt ekologiskt kött, fisk etc. gratis inte varit helt fel… Dilemma. Man får lov att avbryta när man vill men de vill såklart inte det eftersom de i snitt satsar 50 000 per deltagare.. Vad skulle ni göra?
Ny vecka idag…
Startpunkt: 68.9 kg, midja 96 cm.
1 v. 65 kg (-3.9 kg), midja 94 cm.
2 v. 64.8 kg (-0.2 kg), midja 92 cm.Lite besviken blev jag över vikten, men jag har ju också fuskat med rejäla mängder vin både fredag och lördag, plus jag inte ätit så ordentligt. I fredags var jag ute hela dagen och halva natten, men fick bara i mig ett ägg och en matig sallad. Likaså i lördags, då kosten bestod av en brunch och senare två ägg. Igår, däremot, blev det både brunch och middag, och jag fick prova det berömda blomkålsmoset för första gången.. Sådär blev det tycker jag. Det har en märklig eftersmak, så jag tror jag föredrar gratinerade grönsaker. Annars var det en ljuvlig söndagsmiddag: baconlindad köttfärslimpa med gräddsås och blomkålsmos. Några färska lingon fick toppa moset också, för den syrliga smakens skull.
Nu känner jag att det börjar komma mer naturligt vad jag kan äta och inte äta, jag lär känna min kropp mer och mer och ser vad den reagerar på. En lustig sidoeffekt har lchf haft än så länge: jag har tappat kaffesuget. Jag som innan inte kunde leva utan mitt kaffe på morgonen och efter maten – gärna 4-5 koppar om dagen.. Jag tycker fortfarande kaffe är gott, men har flera morgnar ”glömt” att göra kaffe, och ibland är jag mer sugen på te istället. Märkligt.. Borde ju ha något med blodsockret att göra?
Nu när jag börjar känna mig piggare är det snart dags att komma igång med träningen. Några långpromenader i veckan och ca 2 träningspass tror jag hade gjort mig gott.
Startpunkt: 68.9 kg, midja 96 cm.
1 v. 65 kg (-3.9 kg), midja 94 cm.
2 v. 64.8 kg (-0.2 kg), midja 92 cm.
3 v. 66.3 kg (+ 1.5 kg), midja 94 cm.Den här veckan har jag ätit tårta, kakor, pizza, hamburgare och druckit massor med vin och öl. Konstigt att vågen pekar upp. Började med pojkvännens födelsedag och sen höll den dåliga disciplinen i sig flera dagar, trots att jag fick ont i magen varje gång. Kändes inte alls roligt idag att få sanningen från vågen, men det motiverar för en strikt vecka iallafall.
Det är bara till att gå på det igen. JAg går o peppar mig själv varje dag. Har börjat med att lägga upp delmål. Ett måste för mig. JAg är väldigt tävlingsinr. Jag har känslan av att folk omkring mig inte tror att jag klara gå ner mina kilo som jag gick upp med mina 2 sista barn. Gick upp 30 kg med min med men lyckades gå ner, men det var 16 år sedan och man var bra mycket yngre 😉
Det får mig att bli ännu mer taggad. NU SKA JAG FIXA DETTA. JAg vet att jag är tjock det är inget att sticka under stolen med men jag SKA ner…
Så kom igen. Du fixar det.Men peppa dig själv, belöna dig själv när du nått målet, antingen delmålet eller slutmålet!!
Lycka till!!!
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.