- Detta ämne har 14 svar, 11 deltagare, och uppdaterades senast för 10 år, 9 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Hejsan allesammans, jag funderar på att sätta idag med LCHF dieten dock innan jag gör det vill jag veta följande; När man väl har börjat, får man inte äta frukt alls (syftar mest på vatten melon eftersom jag är beroende :() ? Då man väl har uppnått önskad vikt, går det att börja med kolhydrater igen (sakta trappa upp tills det att man äter ”normalt” med kolhydrater) utan att gå upp? Detta frågar jag därför att jag är ung.. och jag kan inte tänka mig ett helt liv utan kolhydrater om jag nu ska vara ärlig.
Jag simmar 2ggr i veckan oxå, så om jag börjar så blir det inte bara ”bantning”.
Tack ~
Jag har insett att jag som var EXTREMT pasta beroende aldrig mer kommer kolla åt sånt igen. Varför? det var det som gjorde mig tjock. Och efter 6 månader så känner jag inte det minsta sug efter det heller, och då åt jag pasta minst 2 gång om dagen innan 🙂
Jag antar att det du menar är att gå ner och sen äta som du gjorde innan och det tror jag att det resulterar i en form av jojo-bantning. Du kommer gå upp igen. Om du inte tränar mkt mera och förbränner det du stoppar i dig, ”överblivna” kolhydrater lagras som fett i kroppen, Om du nu inte tränar bort dem som sakt.
Testa och se vettja, underbart att inte längta efter att frossa i sötsaker/frukt/pasta/potatis osv. Nu tänker jag mest på parmaskinka och oliver istället 😀
Jag tror absolut att en del kan gå tillbaka till kolhydrater och hålla vikten. Dock får man nog vara mer försiktig. På något vis måste man ju ändra sin livsstil annars går man nog upp i vikt igen. Nu vet ju inte jag hur du ätit innan, men om jag tar mig själv som exempel.
Har tidigare gått ner mycket i vikt, dock med en lågkaloridiet, Viktklubb. Höll sedan vikten i 3 år, och började sakta med säkert äta sånt jag saknat. Men väldigt kontrollerat och begränsat. Tillät mig 2 ggr i veckan att äta en bakelse och sedan godis/glass på kvällen. Dock tränade jag 4-5 ggr i veckan vilket förmodligen är mer än ”normalt”. Höll en låg vikt under lång tid. Min fälla var mitt sockerberoende och hetsätning. Med tiden började jag slarva med träningen och jag ökade sakta men säkert mina godisdagar från 2 till 4. Och sedan föll jag tillbaka i det beteende som gjorde mig överviktigt från början. Hetsätning. Extrem hetsätning.
Jag kan inte hantera socker så jag tror risken att halka dit igen är stor om jag börjar tillåta mig godisdagar. Däremot tror jag att jag skulle kunna äta bra kolhydrater i framtiden i form av råris, quinoa och ett par fruker om dagen. Man får nog känna sig fram vad man klarar av. Nu talar jag ju bara för mig själv, men t.ex spagetti är nästan som godis för mig i brist på annat, så vit pasta måste jag nog alltid vara försiktig med. Även bröd. Jag har också svårt att tänka mig resten av livet utan kolhydrater. Tänket ”aldrig mer” funkar bara inte.
Eller så känner jag som många andra här att jag inte längre saknar sånt i framtiden. Dock kan det vara skönt att inte behöva vara så strikt när man blir bortbjuden, men även det blir väl något man lär sig handskas med.
Tänk inte ”aldrig mer”. Tänk en dag i taget. Det är klar att du kommer att kunna äta vattenmelon igen. Men du kommer kanske inte att känna det där behovet att äta ett helt kilo vattenmelon varje dag. Ofta är det kolhydratkostens fel att man får såna väldiga sug efter att bänga i sig i massor med sött, eller pasta, eller bröd. Dvs med lchf blir det lättare att avstå utan att det är plågsamt.
Du får ju testa detta. Köra ett tag. Det är inget beslut som oåterkalleligen kommer att innebära att du aldrig mer får äta kolhydrater. Kanske mår du så bra på detta att du slutar ha behov av kolhydratfrosseri, kanske mår du inte bra av lchf och då är ingen skada skedd. Men tänk absolut inte ”aldrig mer”, då blir man bara sugen på det som man ”aldrig mer” ska få äta och så blir det jättesvårt och deppigt.
Jag är själv svårt chokladberoende (mörk choklad) och jag har inte ätit en bit choklad på 6 veckor, det är det längsta chokladuppehåll jag har haft i mitt vuxna liv tror jag. Jag har bara känt den allra svagaste lilla längtan när jag suttit bredvid andra som ätit choklad. Inget sug. Inget MÅSTE HA. Jag kommer säkert att äta choklad igen i mitt liv men jag vet inte när. En liten bit mörk choklad eller en liten bit vattenmelon kommer inte att förstöra livet för någon. Det är ORGIERNA i sötsaker som fuckar upp ens tillvaro.
Tack för svaren allesammans.. Jag är fortfarande osäker på om jag fixar detta dock tänker jag definitivt sucessivt försöka minska på kolhydraterna.
Klipp hellre kolhydraterna på en gång, kommer löna sig, blir mkt enklare för dig att bli mätt, inte fuska o ställa om dig till fett-drift, skicka dig in i ketos.
Men gör som du vill…
Saken för mig är att LCHF inte låter hållbart just för mig. Just nu bor jag själv och kan leva som jag önskar men vad händer sen när jag åker hem över sommarn? Knappast så att familjen tänker köpa ett nytt kylskåp enbart mig och var händer när jag träffar någon och skaffa barn? Ska jag behöva tänka i mitt och deras hela mitt liv för att jag inte kan käka kolhydrater? Människor som inte är tjocka äter kolhydrater så att utsluta de helt verkar lite väl extremt tycker jag. Jag går ner i vikt just nu men det går ganska långsamt.. tänkte att man kanske kunde använda LCHF som hjälp för att påskynda processen men som jag har fattar det så är det mer av en livstil än vad det är ett simpelt hjälpmedel… så jag får helt nog traska vidare.. dock tänker jag definitivt minska kolhydrat intaget ~ tack igen.
@moony 390947 wrote:
Saken för mig är att LCHF inte låter hållbart just för mig. Just nu bor jag själv och kan leva som jag önskar men vad händer sen när jag åker hem över sommarn? Knappast så att familjen tänker köpa ett nytt kylskåp enbart mig och var händer när jag träffar någon och skaffa barn? Ska jag behöva tänka i mitt och deras hela mitt liv för att jag inte kan käka kolhydrater? Människor som inte är tjocka äter kolhydrater så att utsluta de helt verkar lite väl extremt tycker jag. Jag går ner i vikt just nu men det går ganska långsamt.. tänkte att man kanske kunde använda LCHF som hjälp för att påskynda processen men som jag har fattar det så är det mer av en livstil än vad det är ett simpelt hjälpmedel… så jag får helt nog traska vidare.. dock tänker jag definitivt minska kolhydrat intaget ~ tack igen.
Titta in på denna sida….. http://www.annahallen.se/lchf-for-familjen
och läs http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen/
jag lovar du behöver inte fundera längre…. vi svenska folket o hela världen har blivit så lurade
@moony 390947 wrote:
Saken för mig är att LCHF inte låter hållbart just för mig. Just nu bor jag själv och kan leva som jag önskar men vad händer sen när jag åker hem över sommarn? Knappast så att familjen tänker köpa ett nytt kylskåp enbart mig och var händer när jag träffar någon och skaffa barn? Ska jag behöva tänka i mitt och deras hela mitt liv för att jag inte kan käka kolhydrater? Människor som inte är tjocka äter kolhydrater så att utsluta de helt verkar lite väl extremt tycker jag. Jag går ner i vikt just nu men det går ganska långsamt.. tänkte att man kanske kunde använda LCHF som hjälp för att påskynda processen men som jag har fattar det så är det mer av en livstil än vad det är ett simpelt hjälpmedel… så jag får helt nog traska vidare.. dock tänker jag definitivt minska kolhydrat intaget ~ tack igen.
Titta in på denna sida….. http://www.annahallen.se/lchf-for-familjen
och läs http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen/
jag lovar du behöver inte fundera längre…. vi svenska folket o hela världen har blivit så lurade
Jag tycker du är lite väl negativ, bara för att du äter detta behöver du inte tvinga andra att göra detta. Jag har en dotter som inte äter LCHF som jag utan hon äter mer GI betonat. Men basen är densamma, vi har bara olika tillbehör till grunden.
Jag tror fullt ut på denna diet för i princip alla. Min dotter har mer energi, sover bättre, är mer koncentrerad i skolan, inga direkta blodsockerfall sen vi tog bort vitt bröd, socker, vit pasta mycket bröd.osv. Jag har tagit bort i princip alla snabba kolhydrater och ersatt dom med annat.
När jag besöker mina föräldrar väljer jag det som bäst enligt LCHF. Skippar potatisen men tar kött, mycket sallad och sås/dressing. Hela poängen är att göra det enkelt enligt KISS ”Keep It Simple Stupid” så att det är lätt att hålla detta på alla nivåer. Man behöver inte två kylskåp utan bara kanske mer grönsaker och andra torrvaror. Det mesta går att göra bara genom att skippa saker snarare än att byta ut allt.
Jag ser detta långsiktigt och kortsiktigt. Kortsiktigt=Gå ner i vikt, Långsiktigt=Leva nyttigare och längre och därigenom ha roligare i livet!
Men att inte börja bara för att man tror att andra kommer att ha nått emot det låter konstigt. Vem vet vad du träffar för partner, vad händer om denna person redan käkar LCHF? Vad skall du göra då om du inte gör det?
Det finns bra böcker gällande LCHF mat för familjer tex Anna Hallens (?) ”LCHF mat för hela familjen” Så det funkar även om man har familj! (se det snabba svaret ovan!)
Förstår helt klart var ni menar… kanske bara är så att jag mentalt inte är villig/redo att ge upp kolhydraterna och att tanken att helt byta livsstil känns en aning skrämmande. Får väl försöka att bli lite mer inspirerad..
jag har man å tre barn som inte äter lchf, och dom lever änsålänge trots att dom delar lägenhet med mig. är jag hos någon annan och äter så fixar jag själv det jag vill ha eller äter det som jag tycker är okej. har faktiskt inte upplevt problem en endaste gång. ska vara hos svärmor då som vägrar tro att cola innehåller socker. men jag äter innan jag åker dit och dricker sen bara kaffe. nemas problemas.
Jag äter lchf min sambo gör det inte, vi äter samma mat men jag tar sallad istället för potatis, ris,pasta. Det går hur bra som helst.
Håller med er som svarat, håll det enkelt , jag är den enda i min familj som äter så här men det går bra mannen och dottern äter kolhydratkost, ska vi äta köttfärssås så gör vi tillsammans men ska dom ha i ketchup eller ngt annat med socker i så plockar jag bort och häller på grädde eller creme fraiche, äter jag hemma hos ngn så äter jag det jag kan och skiter i resten.
Äh, jag har karl å barn och det funkar hur bra som helst. Vi käkar samma mat bara det att jag inte käkar pastan, brödet etc etc.
Nu har till och med karln min börjat med lchf helt frivilligt, (han var inte ens tjock). Barnet är bara 8 månader än så länge men jag har alltid i en stor klick smör i hans mat och om man nu måste ge fruktpuré så tar jag lite frukt och mkt grädde och blandar runt. Mumma säger han 🙂 Sen kommer han ju aoutomatiskt få äta våran mat.. Vad han får i sig på dagis/skola kan man ju inte göra så mkt åt. Så länge de serverar bregott och inte margarin (hu, förlåt att jag svor :P)Äter man hos andra/ute så äter man det man kan. Går jag på restaurang så ber jag bara om sallad ist för potatis eller vad det nu är.
Jag hade oxå planerat att börja äta kolhydrater lite smått sen när vikten var fixad. Men nu vill jag inte, har aldrig mått så här bra i hela mitt liv, så varför gå över till den maten som gjorde mig tjock och mådde dåligt av? =)
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.