jag blir så besviken på mig själv

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #4109
    spetsis
    Deltagare

    jag är ny här inne så jag kanske postar den här tråden helt felt.

    för snart ett år sen började jag med LCHF (1november) dom första två månaderna gick jag ner 10kg
    sen blev det dags för en nyårsmiddag och då kom det första fusket, sen dess har jag inte hittat tillbaka. jag har gått ner
    ca 5kg till efter det, men jag växlar fram och tillbaka hela tiden.
    jag har ätstörningar i grunden och har varit periodare med min mat sen jag var 13år (idag är jag 26) så i perioder har jag
    inte ätit någonting alls nästan, vissa perioder har jag ätit normalt och spytt upp det ändå, eller hetsätit och spytt, hetsätit utan
    att spy.
    ja, med andra ord har jag ingen sund relation till mat direkt. det enda som fått mig att inte hetsäta är LCHF, ja dom där två
    månaderna i slutet av förra året. för jag åt strikt och jag fuskade inte. jag har aldrig mått så bra, trots att jag hade mycket å gå ner.

    nu känner jag mig helt slutkörd. jag har i princip slutat sova om nätterna, har alltid ont någonstans, är grinig, gråter när barnen har somnat och mannen jobbar. jag orkar i princip ingenting. just nu väger jag 90kg till mina 166,5cm. när jag var gravid vägde jag 125kg och när jag startade med LCHF 1november 2010 vägde jag 108kg.
    jag är inte nöjd med mig själv, inte alls. och jag känner mig bara misslyckad som aldrig lyckas gå ner i vikt. min mamma är så jävla jobbig som ringer varje vecka och frågar hur mycket jag har gått ner. jag orkar inte med henne, men hon fattar inte. det enda hon tänker på är vikt. hon är själv smal. min pappa är för tjock, min yngsta bror var för tjock nu har han gått ner med lchf men nu är mellanbrorsan för tjock.

    jag vet själv att med min ätstörningsbakgrund så är lchf det bästa valet för mig, det finns ingenting som triggar mig där.
    men jag fattar inte varför jag inte klarar det nu. varför fuskar jag efter bara en dag?
    jag vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen. jag behövde bara skriva av mig någonstans där ingen vet vem jag är.
    jag är trött på att vara en fet småbarnsmorsa som ser så jävla sunkig ut. visst, det sunkiga går ju å fixa men jag har INGEN som helst ork.

    #63572
    Lillnettan
    Deltagare

    Varmt välkommen hit! 🙂

    Jag tycker du låter väldigt hård mot dig själv. Spontant när jag läser om hur slutkörd du är, med värk, en skitjobbig mamma, dåligt med sömn osv., så tänker jag att det är väl inte ett dugg konstigt om du ”misslyckas” med att äta rätt. Hälften av alla de där sakerna skulle då få mig att tröstäta. 🙂

    Frågan är i vilken ände du vill börja, vad som ska prioriteras. Är det vikten som är prio 1? Behöver du gå till läkare för att se om du är på väg in i en depression? Prata ut med din man? Skälla ut din mamma? Skulle du kunna tänka dig att börja i kognitiv beteendeterapi (KBT) för att lära dig att hantera ditt ätande och skaffa nya tankar och beteenden kring mat? Det känns lite som att din övervikt är toppen på ett isberg så att säga, att det finns så många saker som påverkar den att det inte funkar att ”ta sig i kragen” och försöka äta strikt.

    Jag skickar iaf en kram och önskar dig lycka till! 🙂

    #63573
    Mynlen
    Deltagare

    du klarar det inte för att du inte ”vill” tillräckligt än. Äh, jag menar inte att du inte vill men kommer inte på rätta ordet. ”driven” man ska ha för att kunna klara något. Det är inte menat negativt iallafall.

    Att inte ha ork gör att man inte orkar ta i sånt heller. Jag har varit ensamstående med 3 barn ganska länge och då var jag också i ”överlevningsmodus” och hade nog absolut inte orkat med LCHF eller något annat då. Jag tror det är nyttigt om du tar tag i några saker först, får det litet mer på rälsen och sen kommer orken till LCHF eller annat nog. 90 kg är något jag som mamma aldrig varit, bara mer 🙂 Och barnen älskar mig ändå, äldsta är 20 nu.

    Förslagsvis tycker jag du FÖRST ska säga till din mamma att hon måste sluta att fråga om vikten eftersom du blir stressad av det. Jag vet det inte är lätt att säga emot sin mamma men ibland så måste man. jan 2010 har jag sagt till min mamma att jag inte vill ha kontakt med henne just nu, jag orkade inte med henne. Jag hade bestämt att jobba på mig själv. Så nu i feb 2011 stötte jag på LCHF, och NU kan jag göra det för jag har lugnet.

    KBT är kanske mycket bra för dig. Det är mest om att lära känna sig själv och upptäcka varför man gör som man gör, och sen försöka ändra det till något man VILL göra. Vara besviken på dig själv är bara destruktivt, du måste hitta orsaken, sen kan du ändra. Men ha tålamod!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.