- Detta ämne har 15 svar, 7 deltagare, och uppdaterades senast för 14 år, 2 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Hej allihop, jag är ny på forumet och med LCHF sedan 3 dagar tillbaka.
Måste börja med att tacka för alla tips man kan hitta här på forumet.
Nu är det såhär att, utan att överdriva så känner jag för att bara skita i alltihop. Jag är så j*kla sugen på godis/sött så det är inte sant.
Jag har provat med ostskivor, ostflarn och andra tips jag läst om när sockersuget kommer i början.. Inget hjälper.
Jag måste vara kraftigt beroende av socker för jag känner mig verkligen deprimerad och less på allting, just för att jag inte får kränga i mig en chokladkaka eller vad som helst.Någon som känner igen sig som hittat något som funkar mot detta? Jag menar, när livslusten sjunker pga kosten, är det verkligen värt det då? Och är jag ensam med detta problem? Nästan skäms nu när jag inser hur stort behov jag har av sötsaker.
Minka
DU är inte ensam om detta kära Du: Välkommen hit till LCHF-forum. Vänta bara så får du se att de kommer att gå bra för dig med som för de andra. Jag lovar!!!
Nu är jag också ganska ny med lchf (har kört sedan 1 augusti, men fuskat mycket under augusti månad pga av diverse resor, kört ordentligt sedan 1 september), men min första tanke är att du kanske äter för lite fett till dina måltider så att du inte blir mätt/känner dig tillfredsställd? Jag kände redan i min första vecka i augusti att jag var mätt mellan måltiderna och att suget försvann. När jag nu någon gång känner ett litet sug så beror det oftast på att det gått typ fem timmar eller så sedan min senaste måltid och att jag helt enkelt börjar bli hungig igen. Fast det är inte alls samma typ av sugande, skriande hunger som det var innan lchf!
Sen tror jag att mycket sötsug handlar om tankar och vanor. Ibland kan jag tänka på väg hem från skolan att jag vill svänga förbi ica och köpa någonting gott, men då är det mest för att det är någonting som jag gjorde ganska ofta förut och gamla vanor sitt hårdare än man tror… Prova att helt enkelt rida ut stormen, tre dagar är inte alltför länge. Sätt en tidsgräns för hur länge du SKA klara dig utan sötsaker, då känns det lättare. Beslutet är fattat, du behöver inte argumentera mot dig själv för varför du borde kunna ta den där lilla chokladbiten utan att det spelar någon större roll…. för du har redan BESTÄMT att du inte ska.
När jag led som mest av sötsug i början satte jag mig ner o skrev två listor. Den ena skulle innehålla positiva konsekvenser om jag åt en chokladkaka, den andra skulle innehålla positiva konsekvenser om jag INTE åt en chokladkaka. Gissa vilken lista som blev längst?
På ”chokladlistan” stog det egentligen bara att jag skulle tycka det var gott så länge jag tuggade på chokladen d.v.s ett par minuter. Den andra listan blev oändlig; gå ner i vikt, bli friskare, kunna ha snygga kläder, gå på badstranden utan att skämmas, o.s.v Det var jättenyttigt att se det svart på vitt.Jag bestämde att den gången jag hittade något positivt att skriva på ”chokladlistan” så skulle jag få ta en chokladbit. Men jag kunde aldrig komma på något ;Djag har hållt på med lchf i nån månad nu, vad jag märkt är att folk verkar gå på godis suget som det är nån sorts cancer böld, hårt och o-uttröttbart.
men så som jag ser det är socker/godis fan godare än vad all fet mat kan vara, handlar inte om något sug, eller fysisk åtro. utan enkel smak.du kan säkert leva på en lchf diet i hela ditt liv, du kan säkert hålla dig ifrån alla bakterier och alla sjukdomar, du kan tacka nej till alla risker i hela ditt liv och leva tills du är 150 år gammal…
men vilket sorts liv kommer du leva då? tråkigt, försiktigt, din största höjdpunkt kommer vara när du bytte däck på E20an utan varnings skyllt….du måste offra lite för att kunna vinna något… jag håller på en ganska strikt lchf diet… det är inte många dagar jag överskrider 5 kolhydrater.. men ibland måste man släppa lös lite, dra i sig lite ”elaka” matvaror, ta ett par öl efter jobbet. så länge du håller dig till en vettig nivå kommer allt gå bra.
kanske är en stor del av forumet som kommer klaga nu när jag uppmanar till att äta/dricka kolhydrater, men ibland måste man helt enkelt njuta… ingen ide att vara uttråkad i 10 minuter när man kan vara glad i 5…
mina fem ören iaf 🙂
håller på som jag skrivit åvan och förlorar runt 1.5 kilo i veckan, har ett BMI på 22 just nu 🙂
Meep, äter du alltså mindre än 5 g (för jag antar att du mende gram och inte antal? :P) kolhydrater per dag?
Äter du under 5 g kh förstår jag att du kan tycka att kosten är en smula tråkig ibland 😉
Det där med sötsug kontra smak är intressant.
”Sötsug” det låter ju som om man kunde vräka i sig 50 sockerbitar o vara nöjd. Men så är det ju inte, mitt sötsug gäller inte rent socker, syrliga karameller eller vingummi. Det gäller ett snävt utbud av chokladkonfekt = fett o socker tillsammans = en överlevnadsinstinkt; det är inte gott att äta mycket rent fett men kombinera det med socker o du kan äta hur mycket som helst.
Jag ska på födelsedagskalas idag o kan lätt avstå från öl, vin o tårta. Men kommer det en låda Alladin på bordet så vete sjutton… ::)A. om det är torrt vin kan du ju ta ett glas , jodå annars tar du en tårtbit och alladin för att du inte tagit ngt alls. ta med ngt eget att mumsa på
Jag tror också man måste kunna unna sig någonting ibland, men det gäller ju att hålla det under kontroll och om man känner med sig att man inte kan ta en bit utan att ta tio till så kanske det helt enkelt är enklare att låta bli den där enda biten för att uppnå det mål man faktiskt själv har bestämt att man vill uppnå. Det är ju en avvägning man måste göra och ett beslut man själv fattar. Jag hade till exempel bestämt att jag skulle klara mig genom hela september utan att fuska (med fuska menar jag äta pasta, ris, potatis, bröd, godis och sådana andra saker som man enkelt kan sortera ur sitt matförråd), men igårkväll hade vi fest i korridoren och alla utbytesstudenter bjöd på någonting från sitt hemland att äta. Då tyckte jag att det var okej att rucka lite på mina regler, med måtta förstås, för att det var ett speciellt tillfälle. Allt handlar ju om att väga det positiva mot det negativa.
Quote:ta med ngt eget att mumsa påNej, där går gränsen! Jag tar aldrig med egen mat när jag går på fest. Det tycker jag är den ultimata förolämpningen mot värdfolket; hur förstående dom än tycks vara måste det verka som om deras ansträngningar inte duger. Det brukar alltid finnas något man kan äta.
Att ta med LCHF-mat o bjuda på är ju lika underligt;varför ska man tvinga på folk sin egen diet? Vi vill väl inte äta mat som någon välvillig viktväktare bjuder på?
Är man svårt allergisk eller har en sjukdom som kräver en svårlagad diet kan det vara förlåtligt att ta med eget, men vi avlider ju inte om vi får i oss lite extra kolhydrater.PS Eftersom det inte bjöds på nån Alladin så drack jag ett glas rödvin o åt en tårtbit o mådde alldeles förträffligt 😀
Vad bra att det gick åt det hållet…
Jag tänkte att om dt är en liten bjudning så kan man ta ngt smått så ingen märker det eller göra en stor show av det. Man kan ju göra saker diskret också. Så tänkte jag och unga 20 åringar gör på olika sätt många gånger än de äldre… :- +50-60+Åh, trodde du att vi var på kalas på ålderdomshemmet? Visserligen var det ett 107-årskalas men det var en en som fyllde 47 år, en 43 år o en 17 år 😀
Det gick av stapeln på eftermiddagen o det är ju mycket lättare att tackla än våra egna fester som aldrig understiger åtta timmar o där det inte förslår långt med ETT glas vin.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.