Min viktresa – 25 kg ska bort!

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 34 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #5773
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    Jag vill också dela med mig av mina med och motgångar under viktresan. Ni har varit ett stort stöd här på forumet under den dryga vecka jag varit här och det betyder jättemycket.

    Jag började onsdagen 23/5-12 och lyckades första 5 dagarna gå ner 3.9 kg. Startvikten låg på 95.4 kg, i måndags 91.5 kg. Kändes toppen och helt klart värt de omställningsbesvär jag hade i början. De börjar äntligen bli lindrigare och jag orkar mer.

    Mitt mål är 70 kg till att börja med, får se sedan om jag vill krypa ner till 67 kg. Tror på delmål, annars känns det bara för stort och för mycket.

    Har inte jobbat nu på 2 månader. Hade det tufft med den kraftiga viktuppgången. Det gick väldigt fort pga min hetsätning. Kan gå upp 5 kg/veckan när det är som värst. Mina kollegor som under de 3 år jag jobbat där bara känt mig som normalviktigt reagerade direkt. Jag fick flera jobbiga kommentarer. 4 olika kollergor frågade om jag blivit gravid.

    Ett par fällde bara onödiga kommentarer som ”passa vikten, undvik pasta och bröd, det är inte bra för dig”. Och en var bara grymt otrevlig och sa rakt ut att jag inte borde äta så dåligt, ”förut var du smal, nu är du tjock”. En annan ”Har du gått upp i vikt?” När jag uppenbarligen hade viktproblem. Vad svarar man på det. Dööh, ja ditt dumma nöt. Haha, närå, men det var vad jag ville säga.

    Sedan var det småsaker som ”Har du slutat träna?”. ” 2-3 st frågade det vid olika tillfällen och jag uppfattade det indirekt som att ”du har gått upp i vikt”. Hursomhelst. Jag tyckte att viktuppgången var jobbig nog bara genom att jag vantrivdes med mig själv, men efter alla kommentarer kändes det som att ALLA täntke på hur stor jag blivit.

    Jag tar lätt åt mig av vad andra tycker och ju fler kommentarer jag fick, desto mer inbillade (?) jag mig att de växlade blickar när de såg mig. Från att ha älskat mitt jobb, fick jag ont i magen av att gå dit och sjukskrev mig till slut. Måste dock tillägga att jag har många jättefina kollegor, är väldigt omtyckt där och gillar det flesta. Men vi är otroligt många på min arbetsplats och de jag kände mindre bra var de jag hade svårt att hantera.

    Hursomhelst. Ingen var beredd på att jag bara skulle ”försvinna” i två månader från att ha jobbat nästan heltid. Jag blev besatt vid tanken på att den här tiden måste jag rasa i vikt och komma tillbaka till jobbet smal så att de inte kan prata mer. Det resulterade i extrema bantningsförsök, hård träning varvat med hetsätning. Vikten pendlade som en jojo de första veckorna och när jag vägde mig förra veckan stod vågen på +-0. Kände mig så oerhört besviken på mig själv och våndades otroligt för att återgå till jobbet. Sköt fram det till 1 juni. Och imorgon börjar jag igen.

    Är så nervös och orolig. Mår mycket bättre nu efter bara en dryg vecka med LCHF och den rivstart jag fick. Men så provade jag mina arbetskläder idag och de sitter nästan lika tajt som sist. Kände mig bara så misslyckad. Det krävs inte mycket för att ta ned modet på mig. Ska fortsätta kämpa med LCHF för än så länge har det ju fungerat jättebra, men det blir tufft imorgon. Alla frågor om var jag varit, varför jag sjukskrev mig. Tänkte inte tala om det för någon, att det berodde på min viktproblem och ångesten kring dom. Tänkte säga något i stil med att jag behövde ett break från allt, men nu är allt fint. Lite lättsamt sådär. Vill inte bli ömkad.

    Men usch alltså… 🙁

    #89208
    AvatarZoolo
    Deltagare

    Men vafan!:confused-smiley: Det är ju mobbning! Vad har dom med din vikt att göra?? Å brukar man kommentera när folk går upp i vikt? Det brukar va tvärtom! Blir så arg på dina kolleger som inte har ett uns respekt för dig.
    Att du ska behöva sjukskriva dig för ett gäng idioter? Bah! Självklart är du nervös för att gå tillbaka imorrn, och sen är det ingen som har med att göra varför du varit hemma. Punkt!

    Mår du bra med LCHF så fortsätt. Jag har kört i 2 veckor o ”bara” gått ner 1 kg. Ingen rivstart här inte, men jag märker att nåt händer med hälsan o figuren så jag ska absolut fortsätta! Forumet är toppen! Man lär sig så mkt av andra, o man får stöd o peppning. Guld värt!

    You go girl!!

    #89212
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    Ååh, tack så mycket för peppningen. 🙂 Ja, jag upphör aldrig att förvånas över människor. Skulle aldrig komma på tanken att kommentera någons inte vikt, inte heller fråga om någon är gravid. Är personen gravid så lär hon ju säga det förr eller senare iaf. Och jag hade ingen uppenbar ”gravidmage”. Var bara stor överallt. :/ Minns även sist jag gick ner mycket i vikt. Då när jag träffade personer som inte sett mig sen jag var stor kunde de utbrista ”jäklar var smal du blivit” och liknande. Inte så kul det heller, särskilt inte om man är på Ica och de basunerar ut det vilket hänt ett par gånger. Men många tror väl att de är snälla och ger en komplimang. Kan man inte bara få vara ifred. Tycker alltid att det är jobbet när folk lägger fokus på min kropp eftersom jag kämpar så mycket med vikten hela tiden.

    Däremot kan kommentarer uppskattas av de som står mig nära, som vet vad jag kämpar med och väljer sina ord lite bättre. 🙂 En del av mig vill ju höra att det ger resultat, men tycker att det oftast räcker med måttband, våg och framför kläder som sitter bättre med tiden. 🙂

    #89213
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    @Zoolo 390840 wrote:

    Mår du bra med LCHF så fortsätt. Jag har kört i 2 veckor o ”bara” gått ner 1 kg. Ingen rivstart här inte, men jag märker att nåt händer med hälsan o figuren så jag ska absolut fortsätta! Forumet är toppen! Man lär sig så mkt av andra, o man får stöd o peppning. Guld värt!

    You go girl!!

    Märker också på hälsan och figuren. Känner mig gladare och piggare nu. 0.5 kg i veckan låter ju inte alls dumt. Tror de flesta önskar en snabb viktnedgång, men alla viktgurur säger ju att 0.5-1 kg/veckan är det bästa. Både för bestående viktminskning och för att huvud och kropp ska hänga med. Mycket bra jobbat! 😉 Alla minus är bra! 🙂

    #89204
    Avatarpoeta
    Deltagare

    jag förstår verkligen din känsla och dina arbetskamrater beter sig otroligt klumpigt och dumt. Men jag menar… Kommenterar om det ena eller det andra.. t ex att du blivit smal… Är det verkligen så farligt? Varför skämmas liksom, det bidrar bara till denna jobbiga känsla, var rak och ärlig och stolt istället. Det brukar jag köra på, att smussla hålla på känns bara jobbigt, vikt är något som berör nästan alla människor och övervikt är ett stort problem… varför inte börja prata om det så att vi kan få nån rätsida på det??? Tycker en annan tidigare överviktig!

    #89214
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    @poeta 390848 wrote:

    jag förstår verkligen din känsla och dina arbetskamrater beter sig otroligt klumpigt och dumt. Men jag menar… Kommenterar om det ena eller det andra.. t ex att du blivit smal… Är det verkligen så farligt? Varför skämmas liksom, det bidrar bara till denna jobbiga känsla, var rak och ärlig och stolt istället. Det brukar jag köra på, att smussla hålla på känns bara jobbigt, vikt är något som berör nästan alla människor och övervikt är ett stort problem… varför inte börja prata om det så att vi kan få nån rätsida på det??? Tycker en annan tidigare överviktig!

    Jag tror jag är känslig för kommentarer pga av att vikt och utseende blivit så viktigt för mig. Jobbar verkligen på det, men det har resulterat i en stress när någon kommenterar mitt utseende, oftast negativ såklart. Alla blir ju glada av komplimanger. Men till en viss gräns.

    Du har rätt i att många har eller har haft viktproblem. Har tidigare funderat på om jag bara skulle vara brutalt ärlig med min situation på jobbet, då har de ju ingen anledning att prata och spekulera heller. Förmodligen känner fler igen sig och jag har ju några kollegor med ganska stor övervikt. Reaktionen på min viktuppgång var nog förändringen, att det gick så fort. Kan formulera mig i huvudet hemma vad jag skulle säga, men det krävs stort mod att verkligen säga det på plats. Har flera kollegor jag kan tänka mig att vara ärlig med om vi sitter själva i lunchrummet t.ex, men har inte det förtroendet för alla.

    Det vore ett stort steg att bara gå ut och vara helt öppen med det, men det tar tid.

    #89207
    Avatarkrumelur
    Deltagare

    usch vad lessen jag blev av att läsa din text, att det ska behöva vara så på en arbetsplats med VUXNA människor.
    vi tycker om dig och vi skiter i hur du ser ut (kanske för att vi inte vet) men vi skiter inte i hur du mår!
    och jag hoppas det känns skönt att komma tillbaka till jobbet i morgon.
    jag tycker du ska säga att du vann hundra miljoner på lotto och var tvungen å sjukskriva dig för å hinna göra av med lite pengar
    !

    #89215
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    @krumelur 390878 wrote:

    usch vad lessen jag blev av att läsa din text, att det ska behöva vara så på en arbetsplats med VUXNA människor.
    vi tycker om dig och vi skiter i hur du ser ut (kanske för att vi inte vet) men vi skiter inte i hur du mår!
    och jag hoppas det känns skönt att komma tillbaka till jobbet i morgon.
    jag tycker du ska säga att du vann hundra miljoner på lotto och var tvungen å sjukskriva dig för å hinna göra av med lite pengar
    !

    Tack för de fina orden. 🙂 Haha, det vore ju klockrent! Har själv klurat på nåt dräpligt man kan säga. Även funderat på att säga att ”ja, jag är gravid” för att få slut på alla frågor. Haha, men det blir för jobbigt med en miljon följdfrågor som ”Ååh, när kommer barnet?” och blabla. Isåfall är din idé bättre. 😉

    Får uppdatera hur det går imorgon. 🙂

    #89205
    Avatarpoeta
    Deltagare

    Jag förstår att det är en stress för dig. Jag har varit i PRECIS samma sits. Usch va jobbigt. men du tar dig ur det och LCHF eller liberal lchf/GI är HELT rätt väg för detta. (har tappat 35 kilo och 32 cm i midjan och är viktstabil sen 2 år tillbaks).

    Sträva mot att vara öppen med det, tror det hjälper dig på många sätt. du är stark och modig, klart det kan ta lite tid! Önskar dig lycka

    #89203
    AvatarHannaLi
    Deltagare

    jag vill bara ge dig all pepp som jag bara kan! du har helr rätt inställning och verkar vara god väg både med kropp och sinne, som sakt mycket som ska synka. tror också på vad du skrev om långsam viktminskning, senaste två månaderna har jag tappat ca 0,2 kg /vecka. vilet är mycket lite och det går sjukt sakta, men för mig är det minus, och det är minuset som är det viktiga! Tror att långsamt är bestående!

    #89216
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    @poeta 390905 wrote:

    Jag förstår att det är en stress för dig. Jag har varit i PRECIS samma sits. Usch va jobbigt. men du tar dig ur det och LCHF eller liberal lchf/GI är HELT rätt väg för detta. (har tappat 35 kilo och 32 cm i midjan och är viktstabil sen 2 år tillbaks).

    Du är verkligen duktig. 🙂 Att hålla vikten när man väl nåt målvikt är nästan svårare än själva viktnedgången. Tyckte jag iaf efter min förra viktresa. Då ska man plötsligt börja äta mer igen för att inte gå ner för mycket i vikt, men inte för mycket mer. 🙂

    #89217
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    @HannaLi 390925 wrote:

    jag vill bara ge dig all pepp som jag bara kan! du har helr rätt inställning och verkar vara god väg både med kropp och sinne, som sakt mycket som ska synka. tror också på vad du skrev om långsam viktminskning, senaste två månaderna har jag tappat ca 0,2 kg /vecka. vilet är mycket lite och det går sjukt sakta, men för mig är det minus, och det är minuset som är det viktiga! Tror att långsamt är bestående!

    Tack så mycket! Blir så glad av allt pepp här. 🙂 Ja det är bara att kämpa på, minuset är ju det viktiga. Jobbar själv på att inte fokusera för mycket på siffran. Har lite kläder jag provar ibland som just nu är för små, samt använder måttbandet. Har ännu inte nått någon platå, bara vägt mig en gång och det gick toppen. Nästa vägning imorgon eftersom jag vill delta i juni-utmaningen. 🙂 Måndagar är annars en vanlig vägningsdag. Men måste nog förbereda mig på att vikten inte rasar lika fort hela tiden, brukar ju vara mest i början.

    #89218
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    Tänkte sammanfatta min dag här.Tog en promenad på 75 min minuter imorse och sprang i affärer nästan 5 timmar på eftermiddagen. Så hoppade promenad nr 2, fick motion så det räckte och blev över. 🙂

    Första dagen jag klarade mig utan mellanmål också, var så upptagen med att prova kläder. Inte ute efter att shoppa någon stor sommargarderob nu när jag precis börjat min viktresa, det får bli min belöning när jag kommer i mål. Eller snarare höstgarderob då. Men ville ha lite fräscha saker, man måste ju få känna sig fin trots de extra kilona. 🙂

    Och så maten;

    Frukost: 2 Oopsies m. bregott, ost och gurka. 1 kaffe m. 1 msk grädde (utspädd i vatten)

    Lunch: 2 köttfärsbiffar m. 0.5 dl creme fraiche och 100 g broccoli.

    Middag: 200 g grillad kyckling (utan skinn) m. 0.5 dl bearnaise (Icas)

    På tal om mat. Har blivit heltokig i grillad kyckling m. bea. Såå gott! Blir alltid så till mig när jag hittar nya LCHF-rätter jag bara älskar. Trodde det skulle vara svårt när jag började. 🙂

    Imorgon är första jobbdagen på 2 månader, känns helt okej faktiskt. Iaf just nu. Får se hur det blir med min promenad imorgon. Ska tydligen ösregna hela dagen från kl. 6 på morgonen. Skulle vara om jag orkar mig upp supertidigt, typ halvfem, och ger mig ut. Hmm… annars får jag mycket vardagsmotion på jobbet. 🙂

    #89219
    AvatarLullimumba
    Deltagare

    Ååh, det gick såå bra idag på jobbet! 95 % av mina kollegor är helt fantastiska, särskilt de som jobbar nära mig. Kände mig så välkommen och de verkade verkligen ha saknat mig. Ska fokusera på dom istället för de 5% som betett sig illa. Tar så lätt åt mig bara, om EN person säger något elakt så krävs typ 100 fina ord för att sudda bort det. Skumt hur man funkar egentligen.

    Jobbade hela dagen från 7-16 och har ett aktivt jobb så det blidde ingen promenad idag. Regn och blåst var inte heller så lockande. Väldigt nöjd med mig själv dock. Var inte särskilt hungrig under eftermiddagen, bara helt sanslöst sugen på socker och fett i form av pizza. Ensam hemma ikväll också så min lilla djävul tänkte att ”en sista gång” som såå många gånger förr. Men nej, jag stod emot. Det blev en tidig middag istället.

    Vägde mig även för juni-utmaningen här. 91.4 kg landade vågen på. Satte målet på 88 kg men hoppas nog ändå på mer. 🙂

    Maten idag;

    Frukost: 2 Oopsies m. bregott, ost och gurka. 1 kopp kaffe m. 1 msk vispgrädde

    Lunch: 1 burk tonfisk i olja m. 3 msk majonäs

    Middag: Omelett m. riven ost (2 ägg, 2 msk vispgrädde, 1 dl riven ost, 10 g smör)

    Matdagböckerna jag skriver är kanske inte såå roliga, mkt detaljer. Men gör det för min skull, gillar att ha den kollen. 🙂

    Tycker att det är häftigt vilken mättnadskänsla jag börjar få. Förr så var jag tokhungrig när jag jobbat till 16 och åt ett stort mellanmål. Och då hade jag ändå ätit ordentlig frukost och lunch. Idag fanns ingen hunger alls, bara det våldsamma suget. Men klarade mig utan mellanmålet. 🙂

    #89206
    AvatarTessan88
    Deltagare

    @Lullimumba 390838 wrote:

    Jag vill också dela med mig av mina med och motgångar under viktresan. Ni har varit ett stort stöd här på forumet under den dryga vecka jag varit här och det betyder jättemycket.

    Jag började onsdagen 23/5-12 och lyckades första 5 dagarna gå ner 3.9 kg. Startvikten låg på 95.4 kg, i måndags 91.5 kg. Kändes toppen och helt klart värt de omställningsbesvär jag hade i början. De börjar äntligen bli lindrigare och jag orkar mer.

    Mitt mål är 70 kg till att börja med, får se sedan om jag vill krypa ner till 67 kg. Tror på delmål, annars känns det bara för stort och för mycket.

    Har inte jobbat nu på 2 månader. Hade det tufft med den kraftiga viktuppgången. Det gick väldigt fort pga min hetsätning. Kan gå upp 5 kg/veckan när det är som värst. Mina kollegor som under de 3 år jag jobbat där bara känt mig som normalviktigt reagerade direkt. Jag fick flera jobbiga kommentarer. 4 olika kollergor frågade om jag blivit gravid.

    Ett par fällde bara onödiga kommentarer som ”passa vikten, undvik pasta och bröd, det är inte bra för dig”. Och en var bara grymt otrevlig och sa rakt ut att jag inte borde äta så dåligt, ”förut var du smal, nu är du tjock”. En annan ”Har du gått upp i vikt?” När jag uppenbarligen hade viktproblem. Vad svarar man på det. Dööh, ja ditt dumma nöt. Haha, närå, men det var vad jag ville säga.

    Sedan var det småsaker som ”Har du slutat träna?”. ” 2-3 st frågade det vid olika tillfällen och jag uppfattade det indirekt som att ”du har gått upp i vikt”. Hursomhelst. Jag tyckte att viktuppgången var jobbig nog bara genom att jag vantrivdes med mig själv, men efter alla kommentarer kändes det som att ALLA täntke på hur stor jag blivit.

    Jag tar lätt åt mig av vad andra tycker och ju fler kommentarer jag fick, desto mer inbillade (?) jag mig att de växlade blickar när de såg mig. Från att ha älskat mitt jobb, fick jag ont i magen av att gå dit och sjukskrev mig till slut. Måste dock tillägga att jag har många jättefina kollegor, är väldigt omtyckt där och gillar det flesta. Men vi är otroligt många på min arbetsplats och de jag kände mindre bra var de jag hade svårt att hantera.

    Hursomhelst. Ingen var beredd på att jag bara skulle ”försvinna” i två månader från att ha jobbat nästan heltid. Jag blev besatt vid tanken på att den här tiden måste jag rasa i vikt och komma tillbaka till jobbet smal så att de inte kan prata mer. Det resulterade i extrema bantningsförsök, hård träning varvat med hetsätning. Vikten pendlade som en jojo de första veckorna och när jag vägde mig förra veckan stod vågen på +-0. Kände mig så oerhört besviken på mig själv och våndades otroligt för att återgå till jobbet. Sköt fram det till 1 juni. Och imorgon börjar jag igen.

    Är så nervös och orolig. Mår mycket bättre nu efter bara en dryg vecka med LCHF och den rivstart jag fick. Men så provade jag mina arbetskläder idag och de sitter nästan lika tajt som sist. Kände mig bara så misslyckad. Det krävs inte mycket för att ta ned modet på mig. Ska fortsätta kämpa med LCHF för än så länge har det ju fungerat jättebra, men det blir tufft imorgon. Alla frågor om var jag varit, varför jag sjukskrev mig. Tänkte inte tala om det för någon, att det berodde på min viktproblem och ångesten kring dom. Tänkte säga något i stil med att jag behövde ett break från allt, men nu är allt fint. Lite lättsamt sådär. Vill inte bli ömkad.

    Men usch alltså… 🙁

    Vi har ungefär samma startvikt (94.8)! OCH mål!

    Var en riktig sockeroholic innan och fick oxå höra på jobbet ”va tjock du har blitt”. Ångest och depressioner tillhörde vardagen. Riktiga skitdagar då man bara ville dra täcket över huvudet… Men det vände! Tack vare lchf, har innan testat Allt! Men inget som fungerat att hålla i en månad ens…

    Kommer gå skit bra för dig och välkommen hit 🙂 Här blir man peppad både de gräsliga dagarna och bra dagarna 🙂

    Så kör hårt!

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 34 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.