- Detta ämne har 8 svar, 7 deltagare, och uppdaterades senast för 13 år, 3 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Om man är lite halvoffentlig, skärper man sig mer då? Behövs det? Kanske.
Jag har nosat på LCHF sedan i höstas. När jag äter så, mår jag bra. Magen beter sig mer som den ska, både på insidan och utsidan. Fram till för en liten tid sedan har det hänt att jag anpassat mig till omgivningens idéer, men nu är jag framme vid insikten att det inte rör någon i ryggen om jag skippar mackorna etc när det bjuds förtäring.
Jag tror också att jag är modig nog att klä av mig fläsket. Det är ju en sida av saken som vi sällan byter ord om – vad vi vill ha vårt fläsk till. Jag har nog haft mitt att skyla mig själv med och att söka behaga min runda mamma med. Hon är död nu. Jag är vuxen och värd att må bra och se positivt på mig själv. Dessutom tror jag det behagar min man mer att krama om mig med mindre vaddering.
Nog nu, ska ta tag i middagsmatlagningen. Nåt med köttfärs och röd paprika, tror jag. Kanske fyllda paprikor? Då kommer man förbi ströbrödet i köttbullarna och så är det lite kul att testa något nytt.
Lycka till att ta de stegg som leder till mindre fettma. Det är den vägen jag försöker gå också. Vi får tr på en förändring! 😀
Quote:men nu är jag framme vid insikten att det inte rör någon i ryggen om jag skippar mackorna etc när det bjuds förtäring.Det är rätt, gör som DU vill, det är ditt liv. Dessutom tror jag att folk i allmänhet inte är så intresserade av vad just JAG äter, dom har fullt upp med att koncentrera sig på sin egen mat o ser dom något så är dom i regel för artiga för att kommentera. Vad är det för hemska arbetskamrater en del LCHF:are har som slänger sig över deras matlådor o hånar dem? Det är väl ingen som hånar en diabetiker som inte vill ha kakan till kaffet? Eller trugar på vegetarianen o den glutenintoleranta en vanlig prickig korvfralla?
Sen behöver man ju inte vara demonstrativ bara för att provocera, då får man ju skylla sig själv ;DBra sagt Agneta,
Men det finns fler som är nyfikna på LCHF… Jag har för första gången tagit med mig en matlåda (det som blev över från gårdagen) och vi började diskutera runt ämnet mat. De flesta förundrades över att jag inte kände något sug vare sig efter potatis, ris eller för den delen godis – En av mina medarbetare trycker ner en liten påse sött till efterrätt.
Jag har tom spridit ut lite info om LCHF – det som finns att skriva ut på ”kostdoktorn”, verkar falla i ”god sås”!!! Det viktigaste är dock att påpeka att det inte är en bantningsmetod, utan en livsstil – Ät bra mat 8)
Quote:Det viktigaste är dock att påpeka att det inte är en bantningsmetod, utan en livsstil – Ät bra matFast medge att det är flera som är intresserade av LCHF som bantningsmetod än som livsstil 😉
Det började som en bantningsmetod men i o med att dieten skulle rättfärdigas i allmänhetens ögon började fler o fler kalla den en livsstil. Men vad är det för livsstil? Att äta ”naturlig” mat är väl en önskan hos varje individ, sen är det frågan om tid, pengar o engagemang räcker till. Men att säga att fettätande o kolhydratsundvikande är en livsstil, njaa.
Jag har kanske våldsamt fel i detta resonemang men jag skulle aldrig i livet äta LCHF om jag inte behövde banta, så bra mår jag inte av det ;DUrsäkta min lååånga paus! Nu är jag åter, med ännu ett argument i bagaget – jag har trillat dit på väderspänning. Låter litet, är urjobbigt. Medicin biter inte alls, så det är bara att skippa varje korn av kolhydrater, röra sig så mycket det går (går lite – ont i magen och sviter i ena höften efter gammal borrelia).
Ni har så rätt, ni som skriver att man ska göra det man känner är rätt för en själv, inte bry sig om omgivningens tankar och eventuella ord.
Hur går det för er?
Må gott och njut!Om jag har försvunnit från detta forum?Nej, men varit lat med skrivandet en tid.
Om jag har kastat in handduken? Nej – inte på långa vägar. Det här fungerar ju. Men jag har inte blivit riktigt så tunn som jag önskade. Sommaren har sina sidor – resor, besök… Då och då har jag fallit för frestelser, satt igång insulinpumpen och konstaterat att jag stannat upp. Dock har en och annan kommenterat att jag blivit betydligt smalare, och det värmer. En stor väninna har hakat på LCHF när hon såg att det fungerar för mig. Det är riktigt roligt!På tisdag börjar vardagen igen. Det jag fruktar: Hur äter man skolbespisningsmat utan att få insulinpåslag? Som så många redan vet, är det illa ställt med skolmaten vad gäller fett – kolhydratbalansen och dessutom dryper den mat som finns av margarin. Jag hoppas kunna slippa undan tre arbetsdagar av fem i år. Sen gäller det att hantera de två jag nog måste acceptera, eftersom jag är mentor/klassföreståndare och ska ägna mattid åt mina telningar. Om man bara äter sallat och oliver, ger man väl inte barnen rätt intryck till det som serveras, antar jag. Pastasalladsdagar och soppditon blir det tyvärr inte så solidarisk ätning. Viktigast är att undvika måndagarna, då mos och korv eller annat snabblagat tjafs serveras.
I vår värld med alltför många hungrande kan detta verkligen tyckas vara ett lyxproblem. Just så kommer jag att hantera det. Äta som jag mår bra, men inte göra en affär av det. Inte för egen del, men jag ser gärna att barnen och ungdomarna så snart som möjligt får vettig kost.
Hörs, snart igen!
Quote:Då kommer man förbi ströbrödet i köttbullarna och så är det lite kul att testa något nytt.Inte behöver man dryga ut köttfärsen med ströbröd; det går så bra att göra köttbullar utan!
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.