- Detta ämne har 36 svar, 10 deltagare, och uppdaterades senast för 12 år, 6 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
För ett par år sen började jag käka LCHF-kost och gick ner alla mina överflödskilon och kände mej i nästintill perfekt form. Trivdes med min kropp, mina kläder, med att laga och äta mat, med att kunna röra mej som jag ville och allt det där.
Träffade efter några månader Mannen med stort M som jag flyttade ihop med. Han tyckte LCHF-kost lät riktigt bra och började med det han också, fast han inte var i nåt behov utav viktnedgång, utan mer tänkte på sin hälsa.Sen blev jag gravid. En stor, fet gravid flodhäst. Foglossning så in i skogen, kunde knappt röra mej och tyckte faktiskt lite synd om mej själv vissa dagar och det hela slutade med att jag började äta godis igen. Och smörgås. Och pasta. Och ris. Och fikabröd.
Nu är det över två år sen jag födde min son och graviditetskilona gjorde jag mej aldrig av med.. Även om bebisen i magen kom ut så kände jag mej fortfarande som en flodhäst, läääänge efteråt.
I julas satt jag och proppade i mej praliner ur en halväten chokladask. Dom som var kvar var såna äckliga sliskiga som jag inte tycker ett dugg om. Ändå åt jag upp allihop 😮 Efteråt kände jag bara att; Nej nu får det f*n vara nog! Sitta här och äta äcklig choklad, bara för att det är choklad!
Dagarna innan nyår sa min sambo: ”Jag tänker börja med LCHF igen, känner att jag behöver det. Jag mår skit av att äta såhär som jag gör nu!” Vilken välsignelse!! Då var det ju genast mycket enklare, när vi var två igen 😀Ja, nu är det ju snart mitten av februari och det har gått som en dans hittills. Inget sötsug alls, förutom första tre dagarna. (Då mådde jag som en påse skit med huvudvärk a´la baksmälla.) Nu känns det så bra!! Roligt att laga mat, gott att äta den, tänker knappt på godis eller kladdkaka längre.
Min utmaning nu är att kunna hålla i detta, även om jag skulle hamna i en svacka nån gång. Jag försöker dokumentera för mej själv hur bra jag mår hela tiden nu, så att jag kan titta tillbaka om jag faller neråt.
Det jag vet är i alla fall att jag inte kan äta nåt kolhydratsrikt, typ macka eller fikabröd utan att få sug igen efter några timmar. Så jag undviker helt såna typer av socker. Käkar hallon med grädde dom gånger vi kalasar eller firar istället. Mannen är helt med på noterna, och allt blir ju mycket enklare då.Efter en månad vägde jag mej och hade inte gått ner alls. Hade bestämt mej innan för att inte fokusera på vikten, utan mitt mående, men blev såklart en smula besviken. Trodde ju att jag skulle ha tappat nåt gram iaf. Men då fick jag ”bannor” 😉 här på forumet där man sa åt mej att MÄTA mej istället.
Följande vecka tappade jag 5 cm i midjan!! 😀 (Vi har ingen personvåg hemma, så vikten vet jag inget om just nu.)
Så nu för jag dagbok över mina mått istället, varje lördag. Spännande!! Känns hur som helst som att kläderna sitter lösare, vilken högvinst!Kommer att gå bra… Jag kan ligga på + men centimetrarna är mindre…
Måttbandet är ju det rättvisaste 🙂
Kul att du mår så bra och vill!!! Då går det mycket lättare och man mår så mycket bättre. Jag har en lång väg framför mig, men måendet är toppen. Där är jag redan en vinnare!
Lycka till!!! 😀Ja, det är så skönt när man känner sej peppad och inspirerad! Och detta forum, plus alla andra sidor på nätet med recept och tips gör ju att man tycker det är ännu roligare 🙂
Jag har märkt att mina dagar ser lite olika ut, när det gäller maten. Blir nästan en varannan-dag-grej, vet inte varför ;D Men det funkar iaf!!
Ena dan kan det se ut såhär:
Frukost:
2 kokta ägg mosade med smör
½ paket baconLunch(eller snarare middag):
En stor färsbiff
Gräddstuvad broccoli
1 kokt ägg
lite grönsalladKvällsmat:
Kyckling Sambal (se i recepten)
riven, avrunnen gurkaOch dagen efter blir det istället:
Frukost:
Färsbiffar med tillbehör från gårdagenLunch/middag:
Kyckling
Gräddcurrysås
+ lite salladKvällsmat:
2 kokta ägg mosade med smör
½ paket baconSå vissa dagar äter jag alltså ”frukosten” på kvällen 🙂 Beror kanske lite på hur jag mår i min sjukdom (ME) och hur jag har sovit. Min aptit varierar väldigt på mornarna.
Hur som helst så tänker jag varje dag på hur roligt detta är! Jag tycker om mat!! Jag ersätter den inte med godsaker längre, vilken lättnad. Och till råga på allt så mår jag så mycket bättre, min energinivå är så jämn (vilket är en stooor fördel när man har ME) och jag känner mej mer bekväm i mej själv.
Nu känner jag att det är dax för kvällsägg…från mina egna höns! Det är lyx det! ;D
ME brukar lite felaktigt kallas för kroniskt trötthetssyndrom. Mina främsta symptom är att jag blir väldigt lätt utmattad (inte alltid sovtrött då alltså), får feber och influensasymptom av mycket lite fysisk ansträngning. Enkelt förklarat.
LCHF har gjort att jag mår SÅ mycket bättre, framförallt så känns min energinivå så jämn och fin nu, helt underbart! (Det var ju lika första gången jag åt såhär, synd att jag slutade…)
Många med ME blir sockerberoende då man ofta behöver en energikick i form av lite godis eller liknande. Så jag är glad och tacksam nu att jag klarar att undvika dessa ”fällor” 😀Många av mina ”ME-bekanta” äter LCHF och mår bättre av det 🙂
Jag inser ju nu att 5 cm är ganska mycket på en vecka! Kom nyss ur duschen, hittade inte handduken och såg mej själv naken i helkroppsspegeln (vilket inte händer ofta!!).. Fick en chock! Det där som har ”hängt” runt midjan är ju mycket mindre! 😀
Vad glad man blir av sånt! Glad och peppad att fortsätta! Tjohooo 😀Jag tycker också att kroppen förändras, det som förr var var en slät mage är nu urgröpt på sidorna och man börjar få midjan! Det känns gott, eller hur när det händer något!! 😉
Idag mätte jag mej igen och var 3,5 cm mindre runt midjan (mäter i höjd med naveln). Känns rätt okej eftersom jag svullade i mej både hallon, mörk choklad och nötter på Alla hjärtans dag :-[ 😉
Dessutom har jag mens nu och känner mej uppsvälld, så jag trodde inte ens att det skulle ha blivit nån skillnad. Men 3,5 cm ger jag tacksamt bort! ;D
Förra veckan tappade jag 5 cm och då var jag duktigare på att äta också. Så nu siktar vi på en sån vecka igen 😉Känns så spännande varje vecka att mäta sej, knappt så man kan hålla sej ju! Och spännande när man tänker på att man kanske kan komma i favoritbyxorna snart igen ;D
Quote:… såg mej själv naken i helkroppsspegeln (vilket inte händer ofta!!).. Fick en chock! Det där som har ”hängt” runt midjan är ju mycket mindre! 😀
Vad glad man blir av sånt! Glad och peppad att fortsätta! Tjohooo 😀Visst är det bästa sortens chock! 😀
Har en helkroppsspegel som jag gömt undan i åratal, nu hänger den i sovrummet och jag kastar gärna en uppskattande blick i den då och då… 😉
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.