- Detta ämne har 25 svar, 10 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 11 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Jag har fått mycket reaktioner från min omgivning på min viktnedgång (5 veckor, -5 kg) och har blivit väldigt förvånad över att de inte bara är positiva. Upplever ni att omgivningen, till och med vänner som man räknar som nära inte ”unnar en” viktnedgång? Jag har fick kommentaren av en kompis att ”jag inte skulle gå ner mer för jag ser redan ohälsosamt smal ut” och idag fick jag höra ”att om du går ner mer blir jag orolig”. Påpekas bör att jag på inget sätt är särskilt smal, jag är normalviktig. Båda dessa vänner är mindre än mig, så helt objektivt borde jag inte vara något ”hot” (säker på att i alla fall kvinnor känner igen sig i snygghets-hot..). Det märkliga är att om man (läs: jag) får tre komplimanger och en halvtaskig kommentar lyssnar man på den negativa?
Har ni fått sådana här kommentarer? Hur gör ni?
Jag hade nog inte blivit glad om någon sagt så till mig. Känns som det kan vara lite avundsjuka… Säg att det inte finns någon risk för ditt välmående och att du äter ordentligt så kanske det blir tyst på dem.
Jag tror att de kan mena väl också faktiskt. Min kompis var orolig och trodde att jag svalt mig själv. (har tappat 35 kilo).
Jag tror att den största ”mobbaren” är jag själv. När man varit duktig och gått ned i vikt så blir man så glad och ställer sig framför spegeln men så upptäcker man då nåt fel nånstans. Tex att man har lite sladdriga lår eller vad som och så glömmer man kilona man precis gått ned. Man trycker liksom ner sig från glädjen och tar tillbaka en till verkligheten.
Det är nog lättare att ta till sig negativ kritik, tyvärr.
Jag tror att det handlar om avundsjuka, Du har lyckats gå ner 5 kg på 5 v. De som gnäller kanske har försökt länge att gå ner i vikt utan att lyckats, vad vet jag och så lyckas du med en gång.
Jag har själv en sån kompis, som ansåg att jag skulle få hjärtinfarkt av allt fett som jag åt. Jag förklarade hur jag åt etc.
Ett par veckor senare, frågade hon om jag hade ngn bok i ämnet, för hon hade en jobbarkompis som ville testa på, det kändes som en seger.Grattis till viktminskningen, förresten!
Är du underviktig och det har börjar gå för långt så är det en befogad reaktion. Är du däremot överviktig och strävar efter din idealvikt så är det onödigt sagt utav din vän. Kroppen strävar efter en ganska låg % underhudsfett och att ha för mycket sådant är bara onödigt och jobbigt för kroppen att bära runt på.
Är du på väg mot ett friskare du så är det bara att förklara detta för din vän som reagerar på detta sätt. Grattis till att du känner att du mår bra och att du är på väg mot ett bättre du 🙂
Tack för all pepping! 🙂
Jimmy_Flessa : Jag är verkligen inte underviktig utan normalviktig (och jävligt otränad, men det är en annan femma..) så det finns ingen anledning till oro.
Madde01 och Ducati848: Det är nog tyvärr så. Märkligt, för jag har rätt gott självförtroende generellt, men det finns ju en anledning till att jag börjat på en diet. Det är ett missnöje och i kärnan av det missnöjet finns ju en självkritik och en osäkerhet. När någon berör just den så reagerar man väl antar jag.. Men jag tror att det säkert blir så som du säger, snart kommer de och vill veta mer.
Jag tänker att den ena i allafall menar väl, men borde de inte märka att jag mår bättre, är gladare och verkar nöjd?
Vi var ett gäng samlat, åt exotisk planka (tur att de inte bjöd på smörgåstårta…) mm.
Berättade om min mat, då en person sa:
Du är ju inte tjock!
Nej, men tung, svarade jag.Varje extra kilo, som man får släpa runt på är jobbigt.
Känner mig gladare o piggare med LCHF o framför allt: magen är lugn o fin.
Folk är ju uppvuxna med att man måste äta var tredje timme och mycket fullkorn, pasta, bröd o.s.v så viss reaktion kan man förstå, men efter ett tg blir det tjatigt. Förklara för människor i din närhet vad LCHF faktiskt innebär och berätta dess fördelar etc så tror jag till slut att de ger sig 🙂
”Oj, vad mager du har blivit.”
”Sjukligt smal.”
”Äckligt smal.”Detta från folk som antingen är små och taniga eller som har lagt på sig många trivselkilo senaste året.
Ingen av dom är i närheten av mina hyfsat grova mått på lår, överarmar och bröst.
Det är alltså folk som inte har någonting att komma med vad gäller utseende, så jag antar att dom är avundsjuka.
Därför tar jag det som en komplimang och gillar dom iaf. 😉”Ska du inte sluta med LCHF nu då?” är kommentarer jag fått höra, men varför gå tillbaka till den kost jag blev fet av?
Eftersom jag varit viktstabil i ett halvår vet jag att jag kan ta en öl ibland eller köpa en 0.5 L Schweppes till groggarna. ;DHåller med, varför återgå till en kost, som man blivit tjock av?
Jag har ätit lite mera strikt de senaste veckorna o både igår o idag har jag känt den där känslan som jag gjorde när jag hade hållt på med LCHF ca en vecka, full av energi.
LCHF aller paleokost är det ända givna egentligen. Att äta flingor, böd etc ser jag ingen mening med. Är man smart och börjar äta bra mat så ser jag ingen anledning varför man ska börja äta skit igen när man är snygg. Är ju lite som att gå in och dusha i periodopausen bara för att man leder och sedan gå hem istället. Med andra ord, man är tillbaka där man börja.
Och nu, en månad senare frågar den ena vännen ut mig om LCHF och är sugen på att börja. Kändes lite som en seger. Samtidigt som jag blev glad, för då var reaktionen grundad i osäkerhet och inte för att vara elak. Så nu peppar jag henne massor såklart!
Kul att det går bra och at du trivs med din nya livsstil. Antagligen var din kompis skeptiskt förut för att han/hon bara har provat några quickfix innan som bara funkar för stunden, men inte i långa loppet. Var noga med att påpeka, för din vän, att det handlar om att lägga om sin livsstil, LCHF eller inte, och inte att köra stenhårt någon månad för att sedan tycka att man vart duktig och gå tillbaka till hur man levt förut. Det handlar om att succesivt ändra sin livsstil till det bättre.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.