- Detta ämne har 7 svar, 6 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 10 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Hittade en artikel om Mattias Ribbing hos Kostdoktorn.se. Mattias har bäst minne i hela Sverige vilket givetvis kräver en hel del av hjärnan, samma organ som kritiker hävdar blir slött om det inte får kolhydrater.
Här kommer ett utdrag ur hans bok (s 147-150) som handlar om kosten och minnet:
”Hälsan
[size=8pt]
¨
Den tredje aspekten av koncentrationsträning hänger ihop med hur kroppen mår. Vår mentala och fysiska hälsa är nära sammankopplade. Mår man fysiskt dåligt har man inte kraft nog att prestera på topp mentalt. Det här ser man väldigt konkret i minnesträningen.Bortsett från den gradvis förbättrade memoreringsförmågan man får genom träning, beror variationer i de egna resultaten helt på koncentrationsförmågan. Ett bra resultat betyder att jag lyckades koncentrera mig och ett dåligt resultat visar att koncentrationen inte fanns där. Resultatet ger en fast referenspunkt, som gör det möjligt att experimentera med hur olika saker påverkar koncentrationsförmågan.
Du behöver hålla kroppen i god form och hitta en lämplig typ av motion som passar just dig. Det sägs att vissa kosttillskott kan vara till hjälp för minnet, vilket möjligen också stämmer. Men det har jag inte kunnat verifiera helt för egen del. Själv har jag främst experimenterat med näringsintaget i stort – kosten. Här har jag direkt kunnat se en stor skillnad på mina resultat.
Det här var när jag tränade inför min första minnestävling. Då arbetade jag samtidigt som utbildare och för att orka hade jag lagt mig till med ovanan att dricka en hel del energidryck. Mestadels för att jag aldrig har tyckt om kaffe. Ofta tog jag också en burk precis före minnespasset.
Resultatet blev att jag alltid var pigg och laddad under träningen, men jag var inte alls nöjd med hur min koncentrationsförmåga uppförde sig. Den tycktes också bli ”piggare” och på ett närmast neurotiskt sätt hela tiden vilja sticka iväg åt andra håll.
Jag tvingade mig att sluta med energidrycker för att se hur det skulle påverka mina resultat. Det var inte det lättaste. En veckas mer eller mindre konstant huvudvärk följdes av ytterligare en veckas trötthet. Men därefter var jag på banan igen.
Märkligt nog förbättrades mina resultat direkt. Jag presterade till och med bättre när jag var riktigt trött, än när jag var pigg och hade druckit energidryck. Koncentrationsförmågan lugnade ner sig och kunde arbeta mycket jämnare. Det var en märklig upptäckt. Jag anade att det inte bara var koffeinet som var boven i dramat, utan även sockret.
Efter det här genomförde jag ett antal tävlingar och mina resultat blev stadigt bättre och bättre, men jag var alltid helt slut efter dessa heldagar av memorering. Det kan ju tyckas vara normalt efter längre perioder av koncentration, men jag hade på känn att det fanns mer att ge.
Genom olika tillfälligheter fick jag upp ögonen för lågkolhydratkost, även kallat LCHF (Low Carb High Fat). Jag hade hört begreppet tidigare, men trott att det bara var en i raden av olika bantningsmetoder, och det var jag inte intresserad av. Andra personer i min nära omgivning blev snabbt av med överflödiga kilon på det här sättet. Men de gick aldrig hungriga, utan åt ordentligt med god mat. Humöret och energinivån tycktes också vara på topp. Det var ingen bantningskur utan snarare en slags kostomläggning.
Jag fick förklaringen att det fungerar genom att blodsockret hålls på en låg och jämn nivå. Det fick mig genast att tänka på mina egna observationer om koncentration och socker, vilket genast gjorde det hela intressant.
Alla kolhydrater bryts ner till enkla sockerarter i magen och resultatet blir att mängden socker i blodet stiger. Det får kroppen att bilda hormonet insulin som vid för höga nivåer lagrar in överskottsenergin i fettceller. Resultatet blir ett underskott av näring i blodet, vilket vi upplever genom hungerkänslor och trötthet.
När insulinet och blodsockret hålls på en jämn nivå går kroppen över till att förbränna fett. Men hur är det med hjärnan, den behöver väl ändå kolhydrater? Svaret är nej. Efter en viss omställning fungerar hjärnan utmärkt på så kallade ketonkroppar och glukos som kroppen själv bildar genom att omvandla fettsyror respektive protein i levern.
När jag upptäckte att elitidrottare som Björn Ferry (OS-guldmedaljör i skidskytte) och Jonas Colting (flerfaldig svensk mästare i triathlon) föredrar lågkolhydratkost, blev jag nyfiken på hur det skulle fungera för en mental idrottsman. Resultatet var häpnadsväckande.
Till vardags äter jag mestadels LCHF för att det är gott och för att jag mår väldigt bra av det, men inte helt strikt. Veckorna inför tävlingar blir jag däremot mer noggrann. Den stora skillnaden från tidigare är att jag blir mentalt mer uthållig och inte får några större dippar under hela dagen.
Under den första tävlingsdagen i de öppna tyska minnesmästerskapen drog arrangemanget ut på tiden. Efter en ordentlig frukost bestående av äggröra och bacon, hade vi börjat den första grenen kl 9. Dagen flöt på bra, men tio timmar senare då tävlingsdagen egentligen skulle ha varit avklarad, hade vi fortfarande den tyngsta minnesgrenen kvar.
I brist på valmöjligheter hade min lunch bara bestått av en mindre bit fisk med sås och grönsallad. Ingenting annat i magen därefter för min del. De flesta började bli rejält trötta, trots konstanta mellanmål och snacks. Jag stod mig hyfsat bra, men visste att jag snabbt skulle bli väldigt hungrig om jag började äta kolhydrater.
Halv åtta på kvällen var det dags att börja memorera spelkort. En och en halv timmes maximal koncentration senare hade jag slagit svenskt rekord och felfritt kommit ihåg ordningen på 6 blandade kortlekar, plus 20 kort från en sjunde.
Alla mina nuvarande minnesrekord är tagna på strikt lågkolhydratkost. Jag har bevisat för mig själv att hjärnan inte behöver kolhydrater i kosten för att kunna prestera på absolut toppnivå. Tvärt om, så orkar jag numera mycket mer.
Experter brukar vifta med en studie som gett kvällstidningsrubriker om att man får sämre minne och koncentrationsförmåga av mindre kolhydrater. Tittar man däremot närmare på studien ser man att minnestesterna på lågkolhydratkosten bara genomfördes den första veckan efter kostomläggningen, precis när omställningen kan vara som värst. Jag vet själv hur det var när jag slutade med energidryck. Men för den sakens skull påstår jag inte att man blir trött och får huvudvärk av att inte ge hjärnan energidryck.[/size]”
Källa: http://www.kostdoktorn.se/sveriges-basta-minne-pa-lchf/
Boken: http://www.bokus.com/bok/9789137136851/vagen-till-mastarminne-forandra-ditt-liv-med-kraftfull-minnestraning/Ganska intressant må jag säga. Både hans kost samt hans sjuka rekord 🙂
Det funkar inte på mig, jag kan inte memorera en kortlek ens, vad gör jag för fel? 😉
Jag håller med om att koncentrationen första veckan med LCHF inte var på topp, och tyvärr är det den veckan som alla refererar till.
Ha ha, jag kan inte heller memorera kort….
Men jag kan komma ihåg mkt annat.Ja, första veckan kändes hjärnan som seg kola, men nu är den på topp!
memorera kort är nog överkurs för min del. Håller dok helt med om att hjärnan har en skärpa som inte finns ( i a f inte hos mig) när man går på kolhydrater.
det verkar vara en rätt vanlig myt och den kommer nog från de allra första dagarna när man precis börjat med lchf, det är då vissa känner sig trötta, sega osv.
och givetvis har lchf-motståndarna tagit detta till sig och häver det ur sig som om alla lchf:are gick runt som zombies.Jag har grymt sifferminne! Det hade jag innan LCHF oxå, men det har inte blivit sämre nu. Tolkar det som ett gott tecken 🙂
Quote:Jag har grymt sifferminne! Det hade jag innan LCHF oxå, men det har inte blivit sämre nu. Tolkar det som ett gott tecken 🙂Samma här. Har ett jobb som kräver gott minne, extremt långvarig koncentration och hjärnan går på högvarv i långa stunder. Märkte de första veckorna att mitt tålamod och min koncentration tog slut ganska fort, men efter det kom ”andra andningen” och sen dess tror jag faktiskt att kolhydraternas frånvaro har gjort mig väldigt gott.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.