Sötningsmedel, en diskussion

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 17 totalt)
  • Författare
  • #2731

    jag korspostar in detta i denna sektionen, känns mer passande här 🙂

    jag skulle vilja klistra in en diskussion jag och några vänner hade – tyvärr på engelska men jag hoppas ni förstår –
    där min gode vän Daniel som är biolog och doktorand i neurovetenskap vid Uppsala Universitet svarar på frågor
    om sötningsmedel. jag lärde mig väldigt mycket av denna diskussionen:

    Tim: Japan has banned Aspartam.

    Daniel: It's banned in Japan 'cause phenylketonuria is common there, not because it's toxic. Phenylketonuria is a genetic condition where you can't process phenylalanin (aspartame is composed of the amino acids aspartic acid and phenylalanine). If you pay attention to the ingredients on stuff you'll notice that it very often says ”this is a source of phenyalanin”, just for people who can't process it.

    Aspartame is not as big a villain as everyone paints it out to be. 😉 Just another case of mass hysteria fuelled by the media. When you count number of publications many, many, many other household compounds rank higher. Like many of the plastics we use to contain food… and that we sometimes even *gasp* heat up in microwaves.

    Connie: another thing I heard about aspartme was that it destroys brain cells?

    Daniel: I know this is gonna be long… but I've done my best to simplify it and use common language. Besides, if you want to know the REAL DEAL and impress all your friends, which I know you want to,… you pretty much have to read it. 😉

    ”It destroys brain cells” pretty much sums up the aspartame discussion that always returns. It's always ”I've heard” and ”they say” and ”it said in the papers” and stuff like that, and it's always some very vague and extraordinarily eye-catching negative effects. Very few actually knows what it does.

    Aspartame is a methyl-ester of a peptide. A peptide is nothing more than a small protein and in the case of aspartame the peptide consists of two amino acids – aspartic acid and phenylalanine, both commonly found in many other proteins. The methyl ester part means that the peptide has a little tail that consist of a methyl group and an oxygen atom bound to an extra carbon. There is nothing weird about this, methyl groups are found in most carbohydrates for instance and esters in general are what give fruits their aroma. So now we have established that there is nothing weird about the aspartame molecule per se.

    Aspartame is sweet because it has a high affinity to the receptors found on the sensory cells on our tongues that relay the sensation of sweetness. Simplified, our sense of taste works like this.

    1. A taste molecule is bound to a specific receptor on a sensory cell on the tongue.
    2. As long as the taste molecule is bound the receptor signals to the inside of the cell.
    3. This internal signal makes the cell release a neurotransmitter.
    4. The neurotransmitter bind to the taste nerve endings and the signal to the brain begins.

    Part of our sensation of taste is due to the fact that different taste molecules remain bound to their receptors for different amounts of time. Aspartame has higher affinity to the sweetness receptors that common sugar, this means that it will bind very quickly and remain bound for longer time. That's why aspartame is so much sweeter than sugar and why we feel it as sweeter for a longer period of time.

    When the aspartame is in the mouth it is not broken down in any way. The main decomposition taking place in our mouths is that of complex carbohydrates into smaller carbohydrates. Proteins and protein-like molecules are not broken down until they reach the stomach. Here, aspartame is broken down into its components, a methyl group, an ester group, the amino acid aspartic acid and the amino acid phenylalanine. Both aspartic acid and phenylalanine are ingested by the body and used by the cells to make new proteins. Imagine it as lego, an amino acid is a little block and proteins are what you make of the lego. When we eat proteins they are taken apart into building blocks and then those are put together to form another larger structures that we need.

    The ”villain” in this drama is the methyl-ester group. Some studies suggest that it decays naturally in out intestines to form methanol, an alcohol. This methanol is taken up by the bloodstream and metabolized into less dangerous compounds in the liver. This happens in several steps. Generally it looks like this:

    1. Methanol is converted to acetaldehyde.
    2. Acetaldehyde is converted into acetic acid (vinegar basically)

    This is what Tim was taling about, if you lack one important enzyme in the liver, alcohol dehydrogenase, the methanol will only be transformed into acetaldehyde which is a VERY toxic molecule. This genetic condition is very common in Asian people. Maybe another reason for aspartame being banned in Japan? HOWEVER, there are also several studies saying that the amounts formed every single time you consume aspartame are too small to cause any effect, even if you can't process methanol.

    The other villain is the natural decomposition of aspartame before we ingest it. Some American studies have found that the aspartame, both in sodas and in products such as NutraSweet and Equal, can decay and become some very nasty compounds, depending on what other compounds it has the opportunity to react with. I think the most mentioned one is called DKP (I had to look it up, it's called Aspartylphenylalanine diketopiperazine). To my best knowledge this compound was linked to a lot of conditions, mainly brain tumors and leukemias, but the studies have been criticized because they didn't test the long-term processing of the compound but rather the short-term toxicity when ingested in large amounts. Some other studies have looked into the habits of many cancer patients and found correlations to aspartame consumption but in my humble opinion they could just as well found correlation to wearing sneakers or watching far too many episodes of Frasier.

    I did some searches on the databases available to me on the Uppsala University network and found a lot of articles. I read the abstracts (summaries) of themost recommended ones plus the critics and so far I've found a handful of studies that seem very well conducted and basically what they all say is that aspartame may or may not be linked to brain tumors, lymphomas and hematopoietic cancers (blood cancers). 😛 Surprising huh? Most of them agree on the fact that in some cases there is correlation to negative effects but that there is nothing about the aspartame itself that can cause them. So.. it's inconclusive.

    IN CONCLUSION: Aspartame is definitely not something ”natural” (whatever that is) but there is nothing toxic or dangerous or weird about the compound itself. Still, if you have alcohol intolerance or phenylketonuria it can be very toxic to you. There have been some correlations to cancer but there are more studies disproving the fact than proving it conclusively. In my opinions it's nothing more than a media-fuelled mass hysteria and they could just as well have picked any of the MANY household compounds that have been shown to be toxic under special conditions.

    Still, it's not the most nutrient and healthy thing you want to put in your body. Even though the risk is small, moderation is the key. And if we're talking diet sodas there are MILLIONS of other reasons than aspartame to keep away from them. Primarily the phosphoric acids -commonly used for RUST REMOVAL – that give the tangy taste. Phosphoric acid has been correlated to ulcers and osteoporosis no less… and with far more valid arguments than aspartame.

    THE END. 🙂

    Lina: daniel , what is your take on the claim that sweeteners makes you hungry, alt. crave sweets more than if you drink/eat regular sugary things?

    also: i found this, sorry it's in swedish

    (från susning.nu)

    2. Hälsofrågor
    Genom åren har aspartam beskyllts för att orsaka allt från humörsvängningar till cancer. Tidvis har anklagelserna nästan varit av konspirationsteoretisk karaktär, vilket är föga förvånande med de stora ekonomiska intressen som finns bakom såväl anhängar- som motståndarlägret. All kritik har lett till att sötningsmedlet särskådats i en mängd olika sammanhang, med resultat som oftast går att härleda till undersökarens egna intressen – opartiska undersökningar är, av finansieringstekniska skäl, få och har inte gett några odiskutabla resultat. Många av alla beskyllningar om hälsofarlighet har anhängarsidan hunnit med att motbevisa med fullgod vetenskaplig säkerhet, men samtidigt beskylls man av motståndarsidan för att välja att endast motbevisa absurda påståenden för att mörka att de verkliga farorna inte går att motbevisa. Det är således oklart vilken av parterna som vinner mest på att överösa sötningsmedlet med anklagelser om hälsovådlighet. Slutsatsen är att aspartam, bortsett från en liten grupp PKU-sjuka människor för vilka aspartam är otvetydigt hälsofarligt, förblir en mycket osäker och omdiskuterad produkt.

    Då aspartam bryts ned i kroppen bildas bland annat fenylalanin, som är en aminosyra. Personer som lider av sjukdomen PKU (fenylketonuri) klarar inte av att hantera fenylalanin i kroppen, och det kan leda till hjärnskador. Därför bör den som lider av PKU undvika aspartam. En annan nedbrytningsprodukt är den giftiga alkoholen metanol. Mängden, ca. 10% av det intagna aspartamet, är dock så liten att dosen betraktas som ofarlig.

    Aspartam kan vid stort intag ha en lätt laxerande effekt.

    Det har hävdats att aspartam kan vara cancerogent och att aspartam kan ge nedsatt syn. Både EU och USA:s Food and Drug Administration har sammanställt rapporter som motsäger detta.

    Bryggeriet Carlsberg uppger att man kan dricka upp till fyra liter aspartamsötad läsk per dag utan att komma över några gränsvärden.

    summarized, it says what daniel says, and that you should try and consume under 4 liters of diet soda PER DAY, and you'll be safe.

    Daniel: There is nothing that I know of that says aspartame would block your satiety response (fullness) and make you hungrier. I get sooo annoyed at all of these lifestyle gurus sometimes. *sigh*

    The major pathway of satiety is the hormone leptin which is released from the stomach after every meal. The effect of the leptin is on the brain – more specifically on the part of the brain that has to do with pleasure and reward. Leptin blocks the release of other transmitters in that part of the brain that increase our appetite. The cues to the release of leptin are principally the fullness of the stomach, it expands and gets heavier, as well as our own circadian clock – the body knows around which time in the day we eat so the release of leptin depends on that as well.

    Short – there is nothing that says aspartame would make you hungrier. In my opinion this is largely psychological. We KNOW we're not eating the sugar and so we fool ourselves into not feeling satisfied. This is what screws up many experiments on reward behaviours… a big part of the feelings of well-being is the knowledge that we're indulging. The ”mental” effect on our reward centra may very well override the effect of the leptin if we are aware of the fact that what we're eating is not full of energy. My professor in neurobiology studies precisely this system and we discussed with him many times on how the awareness of what we're eating plays a major role in feeling satisfied.

    This is maybe a sidestep but anyway… Even though leptin decreases appetite many people who are overweight have way more leptin in their systems. This is because it has been found that some people are genetically more or less resistant to the leptin. They are just hungrier often. No matter how much leptin the body desperately tries to produce it just hasn't the appropriate effect and it doesn't last as long. This professor I was talking about made many of the students realize that obesity is NOT a question of a person being an overindulgent pig who just doesn't have any self control… some of us just walk around being hungrier than what's good for us. And I do feel that it's a bit insulting to us (yes I say us because I have had problems – and still do – with it myself) when all of these health gurus go a round preaching their ”oh you shouldn't eat this and you shouldn't eat that” as if it were that easy. It's a condition! Claiming that having a bit more or a bit less aspartame would make ANY difference is just downright stupid.

    Lina: daniel (haha, again) – here's another aspartam myth: it stores in your brain and never breaks down. what do you say?

    Daniel: Poppycock I say! Aspartame never reaches the brain to begin with. We have this very efficient structure just outside our brains called the blood-brain barrier and it's VERY selective of what it lets through. That's why it's so difficult to treat psychological diseases and brain conditions (such as huntington's and alzheimer's), theoretically you could just inject a lot of the transmitters that are lacking in the disease but sadly the blood-brain barrier just doesn't let them through. Even if aspartame would somehow remain in the blood – which is very unlikely – it wouldn't have a chance in hell to enter the brain.

    Good luck with your tratment Lina! Yeah, it definitely sounds like you have some imbalance in the satiety response, hopefully this will help.

    Oh, and I talked a bit about this with my biology buddies today and my friends Sofia has read a study saying that when you ingest something sweet the body prepares to handle all the energy that's coming in. But when you ingest aspartame, which is sweet but has very little energy, the brain kinda goes huh? and makes you crave sugars. But she couldn't recommend the study as it was published in a health magazine and not in a proper biological or medical journal. The lack of such studies published in the major believable journals does speak volumes in my opinion.

    I'm not in any way advocating for aspartame here. As I said in my first post it's not exactly something you wanna fill yourself with since there are still many doubts about its effects. But there's no need to be alarmed either and there's no need to spead misconceptions about it.

    Lina: what do you think about the conclusions drawn in this article?

    Daniel: ^ His points are very much science. However the tone is a bit sensationalistic. He seems to be playing with people's fear of ”un-natural” chemicals too much when in fact there is no need to be that alarmed at this point. There have been no studies yet showing that sucralose would be dangerous to consumers. But he does have a point in saying that people may become too accustomed to sweetness and raise their ”sweetness threshold” if sucralose is abused by the manufacturers.

    The danger with sucralose it that it is a chloride compound. As such it's moderately reactive once we have excreted it and may accumulate in nature. (The sucralose passes through our bodies unchanged and unabsorbed.) That's something we want to avoid – chloride occurs in our bodies and normal table salt is half chloride so the chloride itself is not the issue – but the sucralose may react and decay into other dangerous compounds which are then let loose in nature. And since chloride compounds are lipofilic (they dissolve better in fat than water) they will accumulate up the foodchains reaching potentially harmful concentrations in some organisms. So the issue is not that it's dangerous to man, the issue is that we definitely want to control the levels of chloride compounds in the environment and by putting sucralose in thigs we are incresing the levels.

    So his points are valid although, in my biological opinion, he abuses the words ”natural” and ”un-natural” to achieve an effect. Pure sucrose is not what a biologist would call a natural compound since it has to be refined. But sucrose does occur in nature while sucralose is completely artificial. But the fact that it's artificial has nothing to do with it being potentially dangerous.

    Refined sugar, sucrose, was only ”discovered” in the 16th century and was not at all commonplace until the 19th century. People seem to think that sugar is ”natural” (I hate using that word, but still) when in fact it's just another discovery of a synthesized molecule we can use. However, sucrose can be found in small amounts naturally, like in honey, without refining it. Aspartame is completely artificial.

    hoppas ni orkade läsa, för det är rätt intressant 😉


    Aspartam har jag sedan länge undvikit på grund av otrolig gasbildning och den laxerande effekten.
    Sukralos undviker jag av miljöskäl.
    Sukrin som består av erythritol är numera mitt sötningsmedel, det lär vara den sockeralkohol som ger minst påverkan på blodsockret.


    Hur är det med stevia då?


    jag ska fråga honom! jag frågade nyligen om Sötin / Sukrin och detta fick jag som svar (även lite synpunkter från en annan vän):

    jag: vad vet du om erytritol? finns tydligen ett nytt sötningsmedel baserat på det som folk rejvar om inom LCHF.

    tim: Det blev godkänt inom EU först 2006, och har inte börjat säljas i Sverige förrän nyligen. mindre sött än socker och du behöver större mängder för att få till samma sötma. kallas även sukrin. på papper ser det bra ut, tex Inte laxerande, inte dåligt för tänderna, bryts ned av kroppen, höjer inte blodsockret, tar dig inte ur ketos.

    daniel: Jag har lite annorlunda info än Tim, men bara lite. Erytritol är en sockeralkohol, alltså besläktad med xylitol, mannitol, maltitol, sorbitol, lakritol mfl ”vanliga” sötningsmedel. Däremot är den inte alls lik aspartam och acesulfam K och den typen av sötningsmedel.

    Nyligen beslutade Livsmedelsverket om en ny beräkningsformel för hur erytritols kaloriska innehåll ska noteras eftersom det betraktades som vilseledande att säga att det var 0 kcal/g. I själva verket är det 2,4 kcal/g. Det antogs i Sverige 2009. Det känns lite konstigt att det rejvas om det eftersom det är mycket, mycket likt de andra sockeralkoholerna jag nämnde ovan.

    Jag letade i den vetenskapliga literaturen och hittade att den visst kan orsaka diarré, men högre koncentrationer än mannitol och sorbitol krävs, alltså är den lite, lite ”lättare” för magen. Men Livsmedelsverket har bestämt att alla varor som innehåller mer än 10% erytritol måste markera att varan kan ha laxerande verkan. Svenska föreskrifter om eryritol följer internationella kommittéers (WHO t ex) bestämmerlser. Förutom diarré och väldigt sällsynta fall av allergiska reaktioner hittade jag inga rekommendationer emot det.

    Som sagt, det är VÄLDIGT likt mannitol, sorbitol och andra sådana ”vanliga” sötningsmedel som använts länge. Det är typiskt för livsmedelsindustrin att då och då introducera nya och snarlika ämnen, ofta med överdrivna fördelar jmf. med tidigare använda ämnen, för att locka konsumenter. Det dröjer inte länge förrän de byter till nästa ”mirakel-sockeralkohol” för att alla ska börja rejva om det.

    Jag hittade också belägg i den vetenskapliga litteraturen för att erytritol är direkt bra för tänderna. Precis om xylitol förhindrar den bakteriangrepp. Den har också lågt GI-värde vilket rekommenderas (dock varsamt) för behandling av diabetes, övervikt och fetma.

    DÄREMOT hittar jag inga belägg alls för att den skulle främja ketoacidos… om det är denna info som cirkulerar. Dessutom måste jag påpeka att hög ketoacidos (ketos) INTE är någonting att eftersträva. Det var faktiskt främsta dödsorsaken hos diabetiker innan insulinet började användas. Hög ketos kan vara väldigt farligt, men lyckligtvis finns det väldigt få belägg för att LCHF och andra dieter verkligen bidrar till högre ketos. Dessutom ökar energiutvinningen från sockeralkoholer om man har hög ketos… så då skulle fler kalorier än vanligt utvinnas från erytritolen.

    tim: Att det har lågt GI räcker väll för att inte ta sig ur ketos, vilket man hamnar i med lågt kolhydrat, högt på fett, till skillnad mot socker med högt GI. Det är detta jag tror man syftar på.

    jag: nu är det kanske inte en helt objektiv källa, men hur ställer du dej till det som postats här angående ketos vs ketoacidos? http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-lchf/kostdoktorns-faq#ketoacidos

    daniel: Urgh… den sidan och den mannen undviker jag helst… 😉 Ta det du läser där med en nypa salt. Speciell argument om vad det är ”meningen” att vi ska äta och vad som är ”normal” kost för kroppen. Där har han ofta fel. Han är också expert på ”ja, det finns ju inte så mycket forskning på det… men jag kommer tala om för dig hur det ligger till enligt mig ändå!” Han är bra på att ange vilka vetenskapliga studier som finns, men sen skiter han i dem och ger sin åsikt ändå. Det är ett subtilt sätt att låtsas att man är balanserad. Men ibland får han rätt… av ren slump måste det ju också hända då och då. 😉

    Skillnaden mellan ketos och ketoacidos som han gör där är en slags ”gradering”, kan man säga. Ketos skulle vara en lägre nivå av ketoacidos. Dessutom är han läkare och de använder ordet ketos när processen sker ”normalt” i kroppen, och ketoacidos när samma process orsakar sjukdomstillstånd. Det finns en skillnad i grad, men i grunden är det samma metaboliska och biokemiska processer som pågår.

    Som jag skrev innan finns det väldigt lite belägg för att LCHF faktiskt gör att man ”hamnar i” ketos (vilket ju utesluter ketoacidos också). Ketos är inget som kroppen upprätthåller hela tiden. Processen slås på och av vid behov i samklang med en en massa andra metabola vägar för energiutvinning. Vid svält eller obehandlad diabetes, DÅ kan man tala om att kroppen hamnar i ketos (egentligen ketoacidos) eftersom processen då blir den huvudsakliga vägen för energiutvinning.

    det sista där lär väl inte bli så poppis på ett sånthär ställe ;D


    åh! fick svar direkt!!

    jag: tack för svaret! har du nån info om Stevia, som ju är en växt med sötande smak? 🙂

    daniel: Den är väldigt välkänd. 🙂 Sötningsmedlet där är en slags glykosid, alltså helt obesläktad med sockeralkoholerna. Det är flera hundra gånger sötare än socker. Den har GI på typ 0, så den sätter inte igång några glykemiska metaboliska processer. Man vet inte särskilt mycket om vilken effekt den har i större mängder i kroppen, och forskningen om den är ganska tunn… men man har i alla fall inte observerat några toxiska effekter av den.


    Tack.. jag köpte häromdagen steviatabletter (som sötningsmedeltabletter) men det stod på förpackingen att den var ”icke för invärtes bruk” (eller nåt sånt, på hollänska dock) så jag blev litet konfunderad för dom är just menat som sötningsmedel. Än lever jag så så farlig är dom nog inte. Har det bara i kaffeäggmjölken för att jag annars inte klarar av att dricka den.


    Tack igen för intressant information!

    Kul också med lite mothugg mot Eenfeldt, det är alltid bra att få se andra sidan av myntet också.

    det sista där lär väl inte bli så poppis på ett sånthär ställe ;D

    [size=10pt]Oh! Du svor i kyrkan 😮
    Det tål vi nog – alltid intressant med att få fler sidor av samma mynt, speciellt när man inte är expert själv.[/size]


    Lånar denna gamla tråd då jag funderar i dessa banor, om man nu efter ett antal dagar på lchf kost har rensat kroppen från sötsuget, är det då verkligen vettigt att introducera artificiella sötningsämnen som ofta är många gånger sötare än socker?


    Nej det är det inte. Men vissa saker klarar jag bara inte av om inte ”beska stinsen” är borttagen med litet sötningsmedel. alltså, jag gör det inte SÖTT. Det är en skillnad tror jag, att göra saker söta som man är van vid eller just göra smaken så att den är behaglig. Min söt-smak har blivit mycket starkare, mina barn gillar inte vissa saker jag lagar längre för det är inte tillräcklgit sött för dom.

    jag har ändå valt att använda stevia. Men det är ett mycket medvetet val av mig. Mitt sötsug triggas inte av det jag använder, men hos andra kan just detta vara redan för mycket. Mycket individuellt alltså!


    Tack mynlen för ditt svar. Själv blev jag mycket skeptisk mot sötningsmedel när jag läste om hur man kan använda drycker som fun light som bekämpningsmedel mot myror


    jo men det säger väl inte allt? Hundar kan dö av chocklad, det gör inte vi. Myror är helt andra sorters djur.. Tycker det är en av det konstigaste sakerna man sagt om sötningsmedel.

    jag är också skeptiskt mot sötningsmedel, men (förhoppningsvis) ”sunt” skeptiskt. det finns så mycket fler saker som inte är bra att inmundiga som ändå säljs och konsumeras flitigt.

    Mycket hänger enligt mig på mängden man använder. En alkoholist dricker klart för mycket och skadar sin kropp medan dom som dricker ett glas vin om dagen just gör något bra. Eller hur det nu var. ett glas vin om dagen var ju bra för hjärtat?


    Fast jag har väldigt svårt att hålla käften när jag är hos nån som bjuder barnen på just Fun Light, mina ungar får dricka saft men då ska det vara riktig saft och inte den där kemiska skiten


    det håller jag både med om och inte 🙂

    Jag har en dotter på 11 år som tja, är väldigt sockerberoende typ. Dricka vill hon bara saft. Och det i stora mängder, ingen vatten, te, mjölk, eller något annat, SÖTT ska det vara.

    Dricka ska hon, det är självklart och jag propsar på henne att lära sig att dricka vatten men hon är en mycket envis 11 åring. Som det flesta 11 åringar är nog fast det här exemplaret är litet envisare än normalt (jag har haft 2 11 åringar innan så litet har jag kunnat träna).

    Så jag har ändå till slut köpt en flaska ”lättsaft” eller hur jag nu kan kalla det, för det är här i holland, ingen just fun light men annat märke, så att hon kan börja dra ner litet på kh-erna ändå.

    så JA, jag tycker barnen ska ha vanlig saft, så länge dom dricker det IBLAND… det andra är jag inte helt klar med över hur jag måste handska det 🙂


    Precis, du har helt rätt, mina ungar får till vardags ett glas juice till frukost, till övriga mål mjölk eller vatten.
    Annan dryck när det är fest

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 17 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.