- Detta ämne har 23 svar, 21 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 10 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Minns ni vad det var som fick er att börja med LCHF ?…minns ni vad ni tänkte och var ni fick infon från ?
För min egen del så har jag alltid känt att viktnedgång alltid känts tråkigt och det har inte spelat nån roll vad jag har gjort. Maten har alltid känts
krånglig att laga. Jag hade nästan gett upp…men så ramlade jag in på denna sidan.
Hennes bilder och texter fick mig att känna att; fasen det där kan jag oxå göra. Maten är inte nåt man behöver vara mästerkock för att klara. Riktig normal MAT !
Inte några jäkla knepiga ingredienser som det behövs en specialbutik för att hitta. Typ japanska svampar och gud vet vad!
Jag köpte för några år sedan en GI bok och gav upp nästan direkt. LCHF kändes striktare men ändå enklare. Det fick mig att börja…och nu verkar jag vara här för att stanna.Jag gifte mig i sept förra året. Till bröllopet ville jag gå ner några kilon, inte för att jag var direkt tjock, men jag ville känna mig fin(are).
När det gamla rådet att äta mindre, motionera mera, inte funkar måste man ju hitta ngt annat sätt.
Satt på jobbet efter semestern och registrerade mig på matdagboken.se. Läste om LCHF där. Tänkte att det funkar nog inte för mig, för jag ÄLSKAR ju pasta, men det gick. Och pastan är ett minne blott.Jag har inte gått ner överdrivet i vikt, men så hade jag inte så många kilon att gå ner, men min fd gas-mage mår utmärkt av denna kosten. Är mkt piggare o har mkt mera energi, så vem behöver lyckopiller?
Jag märker direkt när jag har fuskat (åt sås redd på dinkelmjöl), såsom igår, känner mig trött etc idag.En del av omgivningen undrar hur länge man ska hålla på så här, men för mig är det ingen diet, utan en livstil.
Jag fick faktiskt idén efter att jag läst Katrin Zytomierskas blogg. Hon lade in massa bilder och recept och allt såg så gott ut. Hon hade ju precis som jag en del gravidkilon att tas med. Jag var oändligt trött på att räkna kalorier och må piss av att inte komma iväg till gymmet! Så jag testade redan för 1,5 år sedan ca… Men det gick inte så bra. Ett andra försök gick inte heller så bra. Var lite deprimerad och led av svår sömnbrist, så jag trillade dit på socker hela tiden.
Men så nu, efter sommaren stod vågen på över 70 kilo! Istället för att gå ned gravidkilon hade jag lagt på mig ytterligare! Så i början av september bestämde jag att nu är det nog! Inte en sommar till där man i princip vill bada i vassen för att man inte gillar sin egen kropp alls. Så det var dels det, att jag hatade hur min kropp såg ut, men sen visste jag ju att man kunde må så mycket bättre med LCHF. Det var ju vad jag hade läst och hört iaf. Så det var nog den starkaste drivkraften denna gången: att må bra! Mina kroniska besvär med bihålorna är borta (peppar peppar) och det är underbart! Jag har tagit så mycket penicillin och kortisontabletter och spray och gud vet vad… Slipper allt det där nu 🙂
LCHF är här för att stanna, den saken är jag väldigt säker på!
Som evig återfallsförbrytare hos vv, tröttnade jag på att alltid vara HUNGRIG.
Numera är min eviga förstoppning ett minne blott och jag slipper äta som ett spädbarn, stup i kvarten!Själv äter jag lchf för att jag mår otroligt mycket bättre av det, jag var ju underviktig när jag började men har nu gått upp till normalvikt (enligt bmi) kör ju en hel del hård styrketräning så muskler växer men fettet försvinner. funkar för mig 😉
Iaf så var det när jag praktiserade som undersköterska på drottning silvias-barnsjukhus, jag var på en avdelning där bland annat barn med epilepsi behandlades, Jag kollade runt i lite pärmar och hittade en pärm där det stod ”ketogenic-kost” nånting sånt….
Läste om hur man skulle äta, och såklart var alla kolhyderaterna borta och ersattes med fett…all fett förutom mättad fett såklart. Jag frågade lite om kosten och då fick jag ju höra detta med ”hjärt o kärlsjukdomar” ”åderförkalkning” ”fett i blodet” osv osv…
Jag tänkte att denna kost tänker aboslut inte jag börja med även om jag inte har epilepsi…men jag har alltid varit intresserad av kost o hälsa så jag blev sugen på att pröva.
till slut fick jag ju reda på lite hemsidor om vart man kunde läsa om denna kost och jag började söka och läsa lite om det, jag kom bland annat in på denna sidan lchf-forum., kolhyderater.ifokus. kostdoktorn osv.
Till slut fick jag tips på matrevolutionen, boken alltså. Jag läste den och det var då jag uteslöt näst intill alla kolhydrater. (ägg, bacon o smör i någon vecka) ;D
Sen dess läste jag på mer o mer, mådde bättre o bättre, började striktare och striktare, lyfte mer och mer på gymmet, gick upp i vikt o allt var väldigt mycket bättre än innan. Älskar denna kost ;DQuote:Minns ni vad det var som fick er att börja med LCHF ?…minns ni vad ni tänkte och var ni fick infon från ?För min egen del så har jag alltid känt att viktnedgång alltid känts tråkigt och det har inte spelat nån roll vad jag har gjort. Maten har alltid känts
krånglig att laga. Jag hade nästan gett upp…men så ramlade jag in på denna sidan.
Hennes bilder och texter fick mig att känna att; fasen det där kan jag oxå göra. Maten är inte nåt man behöver vara mästerkock för att klara. Riktig normal MAT !
Inte några jäkla knepiga ingredienser som det behövs en specialbutik för att hitta. Typ japanska svampar och gud vet vad!
Jag köpte för några år sedan en GI bok och gav upp nästan direkt. LCHF kändes striktare men ändå enklare. Det fick mig att börja…och nu verkar jag vara här för att stanna.Haha, roligt att höra. Gissa vems flickvän det är… Jag har försökt få henne att börja blogga igen men ”det finns ju inget att skriva om” säger hon. 😉
Det som fick mig att börja var alla artiklar om GI i olika tidningar, senare kom LCHF och jag gick över till det efter att ha läst och blivit övertygad om hur allt hängde ihop med kolhydrater osv.Ren avundsjuka. En kompis började och tappade tre kg på en vecka. Jag kände mig misslyckad som aldrig klarade att hålla något en längre tid. Bestämde mig för att prova fyra veckor och gick ner 9 kg. Sen bestämde jag mig för att fortsätta till jul. Nu är jag på det klara med att jag ska äta lchf med Anna Hs metod fram tills jag är normalviktig (lär ta minst ett till två år till) sen hopas jag på att kunna festa till det med en frukt ibland.
Mitt ex berättade att en klient till henne bara åt fett och proteiner.
Jag skrattade åt det hela, jag visste ju att att det är kalori in-kalori ut, enligt standarduträkningarna, med mycket kolhydrater och protein med minimalt med fett som gäller.
Allt annat är bullshit. Det sa jag också…Ett bra tag efter det så hade jag nått 113kg och var fetare än någonsin. Funderade på om det verkligen skulle vara så att jag inte heller kan äta så mycket som jag känner för utan att konstant öka i vikt. Andra människor gick inte runt och var hungriga hela tiden och åt mindre än mig. Vissa lämnade tom mat på tallriken? Hur kunde dom vara nöjda?
Jag svalde stoltheten och ignorerade 10 års body/kolozzeum/pubmed-kunskap och testade. Se på fan… Äntligen få äta allt gott igen och resultatet är motsatt mot vad som anses vara det enda korrekta.
Islandsmammans blogg, jag följde henne ursprungligen för att jag gillar Island och hon skriver på svenska om livet där.
sen så började hon testa LCHF och skrev så himla motiverande om det att jag blev direktfrälst. nu har hon gått ner 18kg
och jag 12kg, och min sambo fick hänga med för det är han som lagar maten, och han gick ner 15kg på köpet 🙂Jag läser en del bloggar där det skrivits en hel del om lchf och har bara blivit mer och mer intresserad. Alla verkar så nöjda när de äter lchf! Dessutom så vill jag bli av med mitt sötsug så då fick jag en anledning tycker jag. Har haft svårt den här helgen (min första lchf-helg) att förklara för släkten som inte riktigt förstår varför jag går på en ”diet” när jag själv är väl medveten om att jag inte behöver gå ner ett gram.
Jag vägde mig, dog lite halvt över vad vågen visade och bestämde mig just där och då. Rensade ur skåp och kyl och gick och handlade. Har sedan dess (15 maj 2011) inte fuskat en enda gång och gått ner 27 kg. En väldigt kär vän visade vägen en del, men har läst mycket på nätet. Bästa beslutet i mitt liv iaf 🙂
Jag åt GI för ett par år sedan, tyckte att maten verkade fräsch och sund och gick snabbt ner 11 kg. Sockersuget försvann dock inte helt och jag unnade mig godis en gång i veckan vilket tenderade att balla ur (en gång blev två gånger som blev tre gånger osv.). När jag sedan började med p-piller var det som om kroppen tvärbromsade. När inget hände på vågen tappade jag efter ett par veckor motivationen och gick upp 13 kilo. Någon som känner igen det där? ::) Nyårslöftet för 2011 blev att testa lchf, eftersom jag uppfattade det som striktare än GI. Jag tänkte bli av med det där sockersuget en gång för alla.
Jag började inte direkt efter nyår utan tog två månader på mig att läsa in mig på kosten, rensa skåp, köpa några kokböcker, googla efter bloggar, registrera mig på lchf.se för att komma åt deras kostverktyg… Det hjälpte mig oerhört att sedan när det var dags bara kunna köra, inte behöva treva mig fram och göra massa misstag. Jag gick utan större motgångar ner 20 kg på fyra månader och sedan ytterligare ett par kilon av bara farten. Sedan dess har jag fortsatt äta lchf i lite mindre strikt version för att jag mår bra av det och älskar maten. 🙂
Lillnettan: Vilket härligt resultat! Undrar om du har motionerat under tiden och hur strikt du varit?
För ett år sedan var jag på ett läkarbesök, och jag skulle få någon medicin utskriven mot övervikt. Men min läkare sade att många av hennes patienter hade blivit hjälpta av LCHF och t.o.m. fått bättre blodsockrtkurvor, så jag tänkte att jag skulle prova ett tag.
Hämtade aldrig ut medicinen! 🙂
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.