Diskussionsforum för LCHF-kost › Diskussionsforum för LCHF-kost › Småprat/Offtopic/Övrigt › Vad har ni för sysselsättning?
- Detta ämne har 105 svar, 53 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 11 månader sedan av
Aakiraa.
-
FörfattareInlägg
-
13 oktober kl. 11:54 #8848
Saris
DeltagareHaha. ABSOLUT!
19 oktober kl. 14:47 #8851VeronicaS
DeltagareJag jobbar med kvalitetsrevisioner, mycket resande runt vår planet.
20 oktober kl. 07:32 #8813qwe
Deltagare”Lallar” framför en dator 2.8 dagar i veckan, är ledig resten och cashar ut över 20000kr efter skatt.
Lifes good! Ansvarsfulla jobb rockar! All ledig tid tär dock på lönen. Är på gränsen att jag inte klara av att lägga undan 10000kr på sparkontot varje månad. 😉*skryt*
20 oktober kl. 07:45 #8847Saris
DeltagareFyyy vad jag avskyr dig, note. Vad gör du vid datorn när du jobbar om jag får fråga? Riktigt glassigt jobb, det ska du vara nöjd med 🙂
Jag tjänar ungefär samma och jobbar samma antal dagar men med lite mer slit.
20 oktober kl. 19:07 #8895Leddelen
DeltagareJag jobbar på en ekonomiavdelning. Ser till att vi får in betalning för våra fakturor 🙂 Inte så spännande men helt ok. I mitt nästa liv ska jag dock bli sångerska eller författare 🙂
23 oktober kl. 17:16 #8900Persko
DeltagareFörsäljningschef på en sälj och marknadsavdelning på ett stor företag.
25 oktober kl. 09:05 #8812qwe
DeltagareJag ser till att ”kritiska system” alltid fungerar. (vilket dom oftast gör) Om jag inte kan fixa det själv ser jag till att ringa någon som kan fixa det.
Notera dock att det är ganska långa dagar: 11½ timme.
Men jag kan ju säga som såhär: Jag behöver inte surfa, spela spel och kolla serier o film när jag kommer hem. Det får jag nog av på jobbet. 😉28 oktober kl. 18:44 #8902lchfusa
DeltagareJag pluggar psykologi i USA. Skulle aka ett ar och plugga for skojs skull bara men hittade karleken och blev kvar. Nar jag ar klar ska jag jobba med terapi. Med risk for att lata som moder theresa alskar jag kanslan av att kunna hjalpa manniskor och tror helt klart att terapi ar nagot som alla borde gora nagon gang harilivet, vare sig man kanner sig helfrisk eller ej 🙂
Tanker nog flytta hem till Sverige nar det blir dags att bilda familj, men just nu trivs jag bra har och som psykolog finns det stora pengar att tjana har i kapitalismens Mecka. Kan behovas efter feta studielan 🙂
11 november kl. 19:30 #8821magnetiskatankar
DeltagareJa hej alla ni supermänniskor med tusen järn i elden ;)….jag har inte jobbat på flera år. Går på sjukersättning och har fängslat mig själv i hemmet typ. Jag har social fobi och jobbiga deppiga sinnesstämningar. Men…..jag har en dröm. Jag ger inte upp. Jag ser mig själv få ta ett litet steg i rätt riktning och då jobbar jag på ett cafe i Borås med att göra smörgåsar och plocka från borden :)…3 timmar 1 dag i veckan. Det kanske låter patetiskt,men för mig är det enormt. Jag tar ett litet kliv i taget, då är chansen större att det går bra!!!
11 november kl. 20:54 #8884Glassbomben
DeltagareQuote:Ja hej alla ni supermänniskor med tusen järn i elden ;)….jag har inte jobbat på flera år. Går på sjukersättning och har fängslat mig själv i hemmet typ. Jag har social fobi och jobbiga deppiga sinnesstämningar. Men…..jag har en dröm. Jag ger inte upp. Jag ser mig själv få ta ett litet steg i rätt riktning och då jobbar jag på ett cafe i Borås med att göra smörgåsar och plocka från borden :)…3 timmar 1 dag i veckan. Det kanske låter patetiskt,men för mig är det enormt. Jag tar ett litet kliv i taget, då är chansen större att det går bra!!!Du är varken patetisk eller annat. Det steg du tar stärker dej och ger dej kraft att i ett senare skede kanske ta ett kliv till. Det är fantastiskt vilka krafter vi har inom oss. Mitt steg var att börja studera vi 47 års ålder. Något jag vägrat till nu. Och jisses vad den utbildningen har gett mej. Så mycket mer kunskap utöver att kunna hantera vårdyrket som undersköterska. Det har varit en skola för livet. Och samma är det med dej. Ett enormt steg i rätt riktning, för att visa att man tillhör världen. Och det gör du. Underbart att höra din historia. Viljan kan hjälpa framåt, och den tråden har du funnit igen, så håll taget. Tack för att du orkar dela med dej av ditt stora kliv 🙂
12 november kl. 07:24 #8820magnetiskatankar
DeltagareHej glassbomben!! Jag blev så rörd av ditt svar så jag har nog läst det 10 gånger eller mer nu. Du var ingen dömande person med negativitet!!! Utan upplyftande och full med ljus!!! TACK SNÄLLA DU!!!! Och att läsa att du fick lust helt plötsligt, från att inte haft lusten tidigare, att börja studera vid en mogen ålder tycker jag lät fantastiskt. Jag gläds med dig för att du mår så bra ;D 😀
13 november kl. 08:38 #8883Glassbomben
DeltagareLivet är en trappa som vi alla ska gå uppför på. Ibland orkar vi inte. Och så är det för alla. Men nån stans på vägen, när för många gått förbi oss eller när orken kommer att ta ett kliv till, så är vi alla så fantastiska att vi vill ta klivet. Ibland stannar nån i trappan och tar din arm och följer med några steg. Ta den, vi ska alla åt samma håll, men med olika hastighet. Och jag blir så glad när jag ser stegen uppåt. Vi har nog alla nån gång känt livets tyngd, men vi vill leva och vi vill vara med. Så dörren är öppen för alla. Vi får gå själva, men vi kan behöva sällskap på vägen. Så kliv på och ta för dej, vi är med dej och alla andra 🙂 Jag blev jätteglad av ditt inlägg också. Det ger hopp när det kan vara svart, men vi är aldrig ensamma 🙂
13 november kl. 09:54 #8874Jimmy_Flessa
DeltagareQuote:Ja hej alla ni supermänniskor med tusen järn i elden ;)….jag har inte jobbat på flera år. Går på sjukersättning och har fängslat mig själv i hemmet typ. Jag har social fobi och jobbiga deppiga sinnesstämningar. Men…..jag har en dröm. Jag ger inte upp. Jag ser mig själv få ta ett litet steg i rätt riktning och då jobbar jag på ett cafe i Borås med att göra smörgåsar och plocka från borden :)…3 timmar 1 dag i veckan. Det kanske låter patetiskt,men för mig är det enormt. Jag tar ett litet kliv i taget, då är chansen större att det går bra!!!Jag vill för det första säga att du absolut inte är patetisk. Jag har själv lidit av riktig allvarliga (livshotande, höll på att avlida när det var som värst) ätsörningar och att kämpa sig tillbaka till ett ”normalt” liv i ett civiliserat samhälle är ett stort steg och ett heltidsjobb i sig.
Jag tycker att det är jättestarkt av dig att jobba dessa tre timmar som du faktiskt arbetar per vecka! Innan du vet av det så är du upp i fyra timmar om veckan och rätt som det är så är det fyra timmar 3 dagar i veckan. Du gör helt rätt som tar små steg och fokuserar på ett steg i taget.
Vill du bara ta ditt liv till det bättre och ger dig fan på det, rent ut sagt, så kommer det att gå vägen.
Jag önskar dig ett stort lycka till med allt och hoppas att det går så bra som möjligt för dig. Kämpa på och håll i! 🙂
14 november kl. 07:28 #8819magnetiskatankar
DeltagareVilka underbara underbara svar!!!!!!!!!!!!!!! Tack tack tack till ER!!!!!!!!! Jag ska bära med mig dessa ord och använda dom!!!!!!!!
Och Jimmy…..jag har bara drömmar om det än….att jobba tre timmar 1 dag i veckan….har inte tagit mig dit än……jag skrev det nog så att det lät som att jag redan gjorde det, men det är min dröm……
Tack för fina ord och din ärlighet om dig själv och hur du har haft det i ditt liv!!! Så fantastiskt häftigt att du tagit dig dit du är nu!!!!!! Jag berörs.14 november kl. 16:12 #8882Glassbomben
DeltagareQuote:Vilka underbara underbara svar!!!!!!!!!!!!!!! Tack tack tack till ER!!!!!!!!! Jag ska bära med mig dessa ord och använda dom!!!!!!!!Och Jimmy…..jag har bara drömmar om det än….att jobba tre timmar 1 dag i veckan….har inte tagit mig dit än……jag skrev det nog så att det lät som att jag redan gjorde det, men det är min dröm……
Tack för fina ord och din ärlighet om dig själv och hur du har haft det i ditt liv!!! Så fantastiskt häftigt att du tagit dig dit du är nu!!!!!! Jag berörs.Du kan för du vill. Och det samma med Jimmy_Flessa. Viljan finns, då kan vi så mycket, som vi aldrig kan tro om oss själva. Kämpa på och stor kram till er. Ni ger ofantligt mycket till alla genom att berätta. Jag blev så glad av det jag läser om er. Och inga steg är patetiska. Det är livet, vilket det går bakåt eller framåt. Man får sina små trådar att ta tag i, och dem tar vi tag i. Lycka till vänner, ni har mycket styrka i er 🙂
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.