Vem rasar i vikt?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #437
    agnetasch
    Deltagare

    OBS att detta inslag inte handlar om fett eller mättnadskänslor vid fettintag!

    Igår råkade jag se slutet av en brittisk vetenskapsdokumentär som hette: ”Varför är de smala inte feta?” Kort sagt verkade det som om dom låtit några försökpersoner gå upp i vikt o sedan noterat att dessa personers kroppar ”skyddade” dem mot övervikten på olika sätt. En del blev illamående av att äta mer energi än de behövde, andra började undermedvetet röra sig mer för att göra sig överskottet. En kort tid efter gödkuren var de av med övervikten.
    En forskare berättade om ett annat försök man gjort: Ett antal feta personer hade fått banta ner sig med 10% av sin vikt genom svält. Efter det fick dom äta efter det energibehov dom hade, men de var ändå alltid hungriga. Kroppen uppfattade övervikten som den önskvärda vikten o strävade hela tiden dit igen bl.a med hungerkänslor. Det var heller ingenting som skulle gå över, utan försökpersonerna skulle hela tiden få dras med dessa hungerkänslor. Det är därför det är så svårt att hålla vikten om man har bantat ner sig.

    Jag funderade mycket på dom här experimenten i natt. Jag jämförde min man (som inte är överviktig men har en begynnande ölmage) med mig själv som varit överviktig i hela mitt liv:
    Min man bröt foten för några år sedan o gick upp lite i vikt p.g.a stillasittande o ”tyck-synd-om”-mat. Ett tag efter han tagit bort gipset hade han också tagit bort extrakilona. Utan några åtgärder.
    Jag blev sjuk o något ”orörligare” än normalt för fyra år sedan. Trots träning (vattengympa, motionscykel o stavgång) o bantning (GI o LCHF) har jag stadigt gått upp i vikt. Jag lyckades gå upp 20 kg på fyra år. Ovanpå mina tidigare kilon!
    Jag börjar tro att ”gammalt” fett sitter fast hårdare; har man varit överviktig längre tid är det svårare att vända skutan. Kroppen har haft god tid att lära sig att den högre vikten är toppen medan en hastig/tillfällig viktuppgång inte hinner sätta sig på samma sätt i kroppens cellminne.
    Är det därför en del människor rasar i vikt när de bantar? Det kan vara vilken diet som helst, det är alltid några som går ner mycket snabbare än andra. Är det dom som inte varit överviktiga så länge?
    De som har svårt att gå ner får ju alltid höra att det beror på att dom hållt på att jojobanta under lång tid. Det låter ju som om dom varit överviktiga väldigt länge o deras kroppar har haft lång tid på sig att lära sig att det är normalt att vara överviktig.
    Tänk om man med någon sorts cell-hypnos kunde programmera om kroppen att sträva efter en ”normalvikt” som man själv anger 😀

    #9247
    GLUT-4
    Deltagare

    Det här är ett mycket intressant ämne. Tveklöst är det så att genetiken spelar roll, men också våra matvanor och förhållande till maten under uppväxten.
    Jag läste för något år sedan att långvarig övervikt ger nybildning av adipocyter (fettceller). Vad detta betyder är att fettinlagringen efter en viktnedgång går snabbare hos de som har ökat antal adipocyter än de som enbart haft övervikt en kortare period. Lyckas man bibehålla sin målvikt en längre period börjar så småningom adipocyterna tillbakabildas och man går inte lika snabbt upp i vikt vid återfall.

    #9246
    agnetasch
    Deltagare

    Men sen har det ju betydelse hur många fettceller du fått från början.
    Har du få fettceller o går upp i vikt ”sväller” dessa fettceller, bantar du töms dessa celler o blir normala.
    Har du många fettceller (genom arv eller påverkan i barndomen) kan du försöka banta o försöka förminska dessa celler. Men de kommer alltid att sträva efter sin normala storlek (+ att dom alltså förökar sig!)
    Börjar vi närma oss svaret på överviktens gåta?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.